Åsa-Nisse blir dokumentär

Kulturstrider, familjedramer och nazikopplingar. Det är upplagt för dramatik när Åsa-Nisse blir föremål för en ny dokumentär.
Kultur, kult eller bara fult. Åsa-Nisse-filmerna är själva urbilden för konflikten mellan kritiker/etablissemang och folkdjup.
?Trots mördande kritik lockade den enfaldiga bondkomiken år efter år häpnadsväckande stor publik till biograferna?, skriver till exempel ?Bonniers stora film- & videoguide?, utgiven 2002 och med flera samtida recensenter i redaktionen.
Formuleringen fångar perfekt motsättningen där recensenterna plågat sig igenom enfalden och sedan till sin djupa frustration ändå får se publiken lockas.

Skrapar man lite på Åsa-Nisse-ytan hittar man dessutom stoff till en hel årgång av braskande löpsedlar. Eller vad sägs om detta axplock:
? Stig Cederholm, författaren till Åsa-Nisse-böckerna, var nazist och frivillig i Waffen-SS.
? Även kompositören till filmmusiken, Johnny Bode, flirtade öppet med nazismen och gjorde sig senare känd som författare till några av de obscenaste visorna svenska språket känner.
? Skådespelaren John Elfström, Mr Åsa-Nisse själv, rymde som barn med en cirkus.
? John Elfströms dotter trodde tills hon var tolv år att han var hennes morbror. Då såg hon, och halva svenska folket, honom erkänna faderskapet i ?Hylands hörna.?
? Harry Schein, legendarisk chef för Filminstitutet, anmälde Sveriges Television till radionämnden för att man visade Åsa-Nisse i tv. Till slut fick regeringen avgöra frågan och kom fram till att filmerna trots allt fick visas.
? John Elfströms sista film var ?The day the clown died?, regisserad av Jerry Lewis. Efter en konflikt med produktionsbolaget har filmen aldrig fått visas.

Anne Möller Bondeson är regissör och arbetar just nu med den dokumentär som har arbetstiteln ?Min pappa är Åsa-Nisse?. Filmen kommer att visas i Sveriges Television, och kanske även på bio, om ungefär ett år.
? Jag är fascinerad av vår hatkärlek till Åsa-Nisse. Det är lite som Svensktoppen eller Melodifestivalen. Det blir folkstorm, men alla tittar ändå.
? Sedan levde John Elfström ett så fantastiskt liv. Pappan var predikant, men samtidigt som han predikade moral och etik hade han en kvinna i varje stad. Sedan rymde John med cirkusen, blev upphämtad av pappan, flyttade till Stockholm och gick i scenskola tillsammans med Nils Ferlin. Det var så häftiga vindlingar hela tiden.

I filmen tänker Anne Möller Bondeson bland annat gräva vidare i Cederholms och Bodes nazikopplingar.
? De två hade liknande bakgrund och måste ha träffats på den tiden. Jag har inte hittat några nazistreferenser i filmerna än, men det kanske dyker upp.
Vad tycker hon då själv om Åsa-Nisse-filmerna i dag, 55 år efter att den första filmen hade premiär?
? De är som såpor, väldigt underhållande, man kan ligga och titta på dem utan att de berör: ?Åh, vilken tokig typ han är?. Vi människor tycker om att ha någon att skratta åt, någon som är dummare, mer vulgär och latare än vi själva.