Att gå i pension vid 63 kändes helt ok för Annchristine, som efter ett långt yrkesliv såg fram emot en annan vardag.
– Jag älskar att läsa böcker och lösa korsord och att rå om min egen tid. Men jag kände att jag saknade något, berättar Annchristine som förklaring till varför hon efter en lång tids funderande tackade ja till att bli Röda Korsvärd på sjukhuset.
Under hela sitt yrkesverksamma liv jobbade Annchristine med att hjälpa människor på olika sätt. Ändå var inte valet självklart när frågan dök upp.
– Jag ville inte vara uppbunden på något, så jag funderade länge innan jag provade på att vara med och se vad det innebar. Och det var verkligen min grej, säger hon.
Nu finns Annchristine Stenerlöv i sjukhusets foajé två förmiddagar i veckan. Hon är en av ett större antal Röda Korsvärdar som finns för att hjälpa besökarna tillrätta och svara på deras frågor.
– Ofta ser man direkt när de kommer in vilka som behöver hjälp. En del ser undrande och frågande ut där de står med sina kallelser i handen. Då går jag fram och frågar om de behöver hjälp.
Röda Korsvärdarna är väl synliga i sina röda västar och sedan verksamheten startade för tio år sedan har de hjälpt många människor. De har också avlastat en del andra yrkesgrupper, exempelvis taxichaufförerna.
– Förr var det inte ovanligt att de fick ställa bilen utanför och följa med besökaren till rätt avdelning. Nu möter oftast vi upp vid entrén, kanske hämtar en rullstol och hjälper till.
Som Röda Korsvärd får man avge ett tystnadslöfte. Det kan behövas, även om värdarna inte jobbar inom den regelrätta sjukvården. Annchristine Stenerlöv bekräftar att man kan få höra en hel del om människors problem. Samtidigt upplever hon att värdarna kan ha en lugnande effekt, exempelvis på barn som är nervösa inför ett läkarbesök.
– Då brukar jag småprata med dem, fråga hur det är i skolan och så, så de kan tänka på annat.
Arbetet är helt frivilligt, och ideellt, och de cirka 25 personer som engagerar sig får själva boka upp sig på de tider de vill arbeta.
För Annchristine Stenerlövs del innebär det att hon gärna tar förmiddagar, då hon är morgonpigg.
– I somras bad jag särskilt om att få vara här även om det egentligen var semestertider. Men det kommer ju besökare då också, inte minst turister som kanske inte alls hittar här.
Vad är det bästa med det här jobbet?– Bara att få hjälpa någon gör mig glad. Folk blir ofta väldigt tacksamma, inte minst de med utländsk bakgrund som inte bara har svårt att hitta, utan inte heller förstår språket och skyltarna.
Hur kommunicerar du med dem?– Ibland går det bra med engelska. Och har de barn med sig så kan ofta de prata bättre än sina föräldrar och då kan jag förklara via dem. Och går inget av det så löser man det ändå.
Just nyanlända som besöker sjukhuset är en grupp som Annchristine Stenerlöv känner extra för.
– Fast ibland blir jag väldigt berörd, säger hon och berättar om ett tillfälle då hon via en liten flicka fick höra otäcka detaljer om krig och flykt över havet.
Jobbet som Röda Korsvärd har inte bara effekten att man känner att man hjälper andra. En mer påtaglig fördel är, enligt Annchristine Stenerlöv, att hon håller igång kroppen.
– Det blir massor av motion när jag följer besökarna runt på sjukhuset. Jag brukar åka hiss upp men ta trapporna ner. Då får jag vardagsmotionen också, säger hon.