Strömbäck är en utpräglad idrottskille. Det har han varit så länge han kan minnas. Det började redan som grabb hemma i Ankarsrum där han växte upp. Så här års var bandybanan en naturlig samlingsplats för samhällets barn och ungdomar. Banan blev en stor och populär ungdomsgård under bar himmel, dit traskade ungarna mest varje dag när väder och vind medgav.
– Ankarsrum var en liten idyll, säger Anders Strömbäck.
Men det var inte så mycket bandy och fotboll för Strömbäck. Bandy slutade han med i 17–18- årsåldern. Fobollen lades åt sidan flera år tidigare. Det har varit, och är allt jämnt, orientering och skidåkning som står överst på listan om Anders får bestämma.
– Min fru tycker att det kan bli lite för mycket ibland, säger han och ler.
Skidor och orientering har följt honom genom livet. Hans pappa var engagerad i Ankarsrums orienteringsklubb. Så han började tidigt, redan som 12–13-åring var han en biten orienterare.
Orienterarna i Ankarsrum har sin egen lilla oas, några kilometer söder om samhället ligger Bärnäset. Där har Anders Strömbäck tillbringat många timmar, där tränar och laddar Ankarsrums orienterare för sina äventyr i gröna skogar.
Det finns väl ingen orienteringstävling av betydelse som Anders Strömbäck inte deltagit i. Han har sprungit femdagars, tiomila och 25-manna. Oftast de längsta och tyngsta sträckorna numera. Är man med i en liten förening är det bara att ställa upp.
– Jag är dessutom kassör numera, säger han.
Några dagar innan den här intervjun hade Anders varit ute i Ankarsrumsskogarna och gjort skidspår. Det hade inte varit utan komplikationer.
– Vår skoter kokade, säger han.
Och när den här intervjun var slut planerade han att ge sig ut och ta en runda på 15 kilometer i Ankarsrums vintriga skogar. Det blir mycket skidor. Den här säsongen har han redan avverkat ett långlopp i tjeckiska Jizerska. Han avslutar säsongen med Birke Bennerrännet i Norge om en tid.
– En 50-års present från min yngre bror, berättar han.
Vi kan notera att den yngre Strömbäck inte tänker åka själv, men väl följa med och ge sin storebror stöd och glada tillrop.
Anders har gjort många långlopp, bland annat 17 Vasalopp (bästa tid 6.18). Förra året avverkades König Ludwigslauf i Tyskland. Det sju mil långa Marcialonga i Italien är något alldeles speciellt att åka, tycker Anders.
– Det är massor av folk längs hela banan, man kör genom många byar där husen är madrasserade i de tvära kurvorna. Folk står bara och väntar på att någon ska krascha. I Vasaloppet åker man genom stora skogar, ser en och annan fäbod och kommer fram till en matkontroll med lite folk.
Friluftslivet är viktigt kan vi förstå. Så det är inte så konstigt, när Anders slutat skolan och gjort lumpen, att han satsade på en utbildning till fritidsledare. Det blev två år på folkhögskolan i Gamleby.
– Det var två fantastiskt roliga år i livet, säger han.
Han fick jobb i Bollebygd. Men var snart tillbaka i hemtrakterna. Han blev fritidsledare i Gunnebo. När han började närma sig 30 års-strecket började han fundera på om det inte var dags att göra något annat. I samma veva blev han erbjuden ett nytt jobb, som i sin tur ledde till att han blev hälsoplanerare, något halvår senare. Det slutade med att han skötte dessa frågor för hela länet.
– Det blev mycket resande. Det finns nog inte en vårdcentral eller kommunhus som jag inte sett inifrån i det här länet, säger han.
Under samma period pluggade Anders folkhälsovetenskap och statistik på distans vid Linköpings universitet. Det var några tuffa år. Varje kväll när barn och fru gick och lade sig satt Anders med näsan i böckerna och pluggade mellan 21 och 24 varje vardagkväll.
Anders tröttnade på resorna och sökte jobb som föreståndare för simhallen i Västervik. Under de senaste två åren har han jobbat på kultur och fritidskontoret, som intendent.
– Jag har alltid trivts på jobbet, oavsett vad jag gjort, säger han.
Den 16 fyller han 50. Och firar med?
– Skidsemester i svenska fjällen. Det är optimalt för mig.