Aktiv föreningsmänniska med särskild kärlek till det kulturella livet

? Han är en eldsjäl som verkar i det fördolda. Hans mångåriga ideella kulturgärning inom teater, dans, musik och hembygd lyser med stor kraft, lyder motiveringen.
? Jag blev väldigt överraskad, ett pris som jag inte i min vildaste fantasi hade några funderingar på att det skulle kunna tilldelas mig. Naturligtvis är jag glad, säger Sven-Olof Nilsson som tidigare tilldelats Byteaterns eldsjälspris.

Han ger ett försynt och stillsamt intryck och i föreningslivet är han en färgstark veteran som har lätt för att entusiasmera och stimulera medarbetare och få dem med sig. Sven-Olof ser möjligheter i saker, snarare än problem. Sitt Ankarsrum kan han det mesta om på sina fem fingrar.
? Fattas bara annat, det var ju här jag föddes för 60 år sedan, säger Sven-Olof och blir lite full i skratt.
Han har nyss fyllt 60 år och sparar inte på krutet, även om han har trappat ner något på sina många föreningsuppdrag.

I barndomshemmet på Hagalundsvägen laddar han batterierna till veckans alla möten och repetitioner i det kulturella livet som han ser som livets krydda.
? Intresset för föreningslivet började väldigt tidigt. I vår familj var mor och far medlemmar hos IOGT i Ankarsrum och självklart fick jag och mina bröder en tidig inblick i verksamheten. Det blev för mig en bra skola för livet eftersom jag tidigt anammade gemenskapen som finns i en förening. Tiden på Logens ungdomsmöten satte sina spår med nytända intressen för sång, musik och dans.
Sven-Olof minns sina ljusa barndomsår i brukssamhället. Skolan i stenhuset där han gick fem år för att sedan fortsätta skolgången till realexamen i Västervik. Cykelturerna till Norrköping med mor och far hör till en av många kära minnen.
?.Det var enda sättet för många att ta sig på semester. Mor och far hjälpte till på en semesteranläggning i Bråviken och vi fick lyxiga ferieveckor på köpet. Att cykla till Hjorted var en baggis, där tillbringade vi många somrar i min mors barndomshem Gölghult och turerna dit gjorde vi gärna.

När Sven-Olof blev lite äldre så blev det sommarjobb på Säteriet där han både gallrade betor och hade trädgårdsarbete. Även på Wiberg rörfirma i Valsverkskontoret och postavdelningen på bruket fick han en inblick i.
Sven-Olof hade fått smak på teater redan i unga år och på Folkets hus i Ankarsrum blev han en trogen besökare. Här fick han sitt lystmäte mättat med operetter och teaterpjäser som Riksteatern satte upp.Det var här han bestämde sig för att söka sina vägar i kulturlivet.

Redan som 17-åring lämnade Sven-Olof Ankarsrum och tog värvning i Marinen. Efter utbildning som radiotelegrafist i Karlskrona blev det ytterligare tre år som stamanställd. Han kom till Stockholm och skaffade sig familj och arbete på Tidningarnas Telegrambryå. Det var nu som han tog de första stapplande stegen i SGU-folkdanslag, ett intresse som fortfarande håller i sig.

1967 flyttade familjen till Västervik.Sven-Olof fick jobb på Västerviks-Tidningen som korrekturläsare .Efter skilsmässa blev Sven-Olof ensam med sina två flickor och några tuffa år följde. Efter att ha prövat på olika arbeten utbildade han sig till danspedagog på Väddö folkhögskola och arbetade sedan med dans i flera kommuners skolor. Han hade också gått i lära som fiolspelare där också utbildning till ordningsvakt ingick, varför han jobbade även med detta på helgerna. Detta bidrog till att han blev engagerad i Svenska Musikerförbundet och i dåvarande Folketshusföreningen i Västervik.

Via kultur- och fritidsnämnden där han har varit verksam i 20 år blev han invald i styrelsen i Västerviks Teaterförening där han verkat som ordförande de senaste femton åren. Hemma är han verksam i Ankarsrums s-förening och i Västerviks kommuns fullmäktige och kyrkofullmäktige i Hallingebergs församling. Han innehar också en styrelsepost i Riksteatern Kalmar län och har även haft styrelseuppdrag i Riksteatern i Stockholm .

? För mig är det en kick att få vara en liten kugge i så här stora kulturella sammanhang. Det blir många resor tillika och det har jag inget emot och turligt nog inte sambon heller, säger Sven-Olof och småler.

1994 återvände Sven-Olof till Ankarsrum och barndomshemmet. Med sig i packningen hade han ambionen att få fart på kulturlivet i brukssamhället.
? Vi har ju kommens vackraste park och bättre plats för sång och musik under den ljusa årstidenkan man väl inte ha.
Durspelsstämman blev det första arrangemang som Sven-Olof tillsammans med bruksborna Erik Wickenberg och Arthur Karlsson drog i gång. En folkfest som uppmärksammas av landets och även grannländers spelmän. Som durspelare var han med och startade föreningen Durspelssmederna. Även i Cavatinakören, där han också var med i starten, är han medlem. Han ömmar för sin hembygdsförening där han också är med i planeringsgruppen för Ankarsrums 350-årsjubileum nästa år.
År 2005 får vi dessutom se Sven-Olof spela skräddarmästare Fifång i Hemsöborna som Teaterskeppet sätter upp.

? Det är en klämmig pjäs som vi har börjat att repetera på. Jag tror att jag lyckats uppfylla mina drömmar jag en gång hade om det verksamma och ideella kulturlivet, säger Sven-Olof Nilsson.

Aktiv föreningsmänniska med särskild kärlek till det kulturella livet

Ankarsrumsprofilen Sven-Olof Nilssons ideella mångåriga arbete i norra Kalmar län har uppmärksammats. Han har tilldelats Regionförbundets kulturstipendium på 10.000 kr.