Aina Andersson är född den 7 februari 1933. Hon fyller 80 år på torsdag. Hon föddes i ett Norge där det rådde fred. Men det dröjde inte så många år innan hon fick uppleva krigets fasor. När tyskarna anföll Norge den 9 april 1940, sov säkert Aina lyckligt ovetande om vad som hände den natten. Det dröjde inte så länge innan de tyska bomberna nådde hennes hemtrakter i Nord-Trøndelags fylke.
En dag vaknade hon av att tyskarna försökte bomba sönder Namsos två broar. De såg bomberna falla över staden några kilometer bort. De flydde och gömde sig först i en bergskreva. När det blev lugnare sökte de skydd i en fäbod.
– Det var inte lätt för mamma, berättar hon.
Det var knappt med det mesta. Det blev kokt gröt på smörgåsarna. När de tyska matvagnarna kom kunde den lilla flickan skida ikapp slädarna och få en liten matbit, som kunde lindra den värsta hungern. Ibland när lyckan log kunde de bli en matbit att ta med hem också.
Under tiden de levde bland fäbodarna hade tyskarna tagit deras och grannarnas hus. När de återvände var mycket förändrat och förstört.
– Men tyskarna hade byggt ett skåp som mamma, tyckte passade bra som skafferi, berättar Aina Andersson.
Under kriget gick hennes föräldrar skilda vägar. När kriget var slut flyttade hennes mamma till Sverige. Det var svårt med arbete i Norge under fredens första år.
– Jag flyttade till mina farföräldrar i Nordnorge. Mamma ville att jag skulle gå färdigt skolan i Norge.
När skolan var avklarad flyttade Aina också till Sverige, hem till mamma som bodde i Sörforsa i Hudiksvalls kommun. Det blev jobb på fabrik och i hushåll. 1948 gick flyttlasset söderut och stannade i Loftahammar. Det var 1948. I Loftahammar träffade hon Wilgot som skulle bli hennes man.
Wilgots arbeten på olika minkfarmar fick flyttbilarna att rulla med jämna mellanrum. Familjen bodde först i Ankarsrum, senare i Göteborg och Nykvarn innan de återvände till vår del av världen.
– Wilgot fick arbete på Rödsle plantskola, berättar Aina Andersson.
Under åren var Aina hemma med barnen under många år. När familjen var tillbaka i Västervik blev de jobb på fabrik och inom restaurangnäringen. Aina Andersson har jobbat på Statt, Slottsholmen och Domusrestaurangen.
På torsdag blir det fest med barn, barnbarn och förhoppningsvis barnbarnsbarn.
– Vi får se hur många som kan komma. Några bor långt bort, säger Aina Andersson.