92 år och fritt fram på dansgolvet

Att vid snart fyllda 92 år ha dans som fritidsintresse hör nog inte till vanligheterna. Men om man som Ingvar är helt utan krämpor, har bra taktsinne och dessutom förmånen att ha hur många danspartners som helst att välja på så är dans ett utmärkt sätt att hålla sig i form.
- Sedan jag slutade köra bil, berättar han när vi ses i hans trivsamma lägenhet, så blir det inte att åka på dans så ofta som förr. Bara varje tisdag här på fritidsgården och någon gång ibland i Överum när jag får skjuts dit.
Att vara danskavaljer på motionsdanserna i Gamleby måste vara ett drömläge. Där är överskottet på damer så stort att ingen man behöver riskera att bli över.
- Ibland är det nästan lite för mycket, säger Ingvar, man får gå ut och gömma sig i kapprummet om man ska få pusta ut en stund.

Ingvar promenerar varje dag för att hålla sig i gång mellan danserna.
- Jag äter alltid mitt huvudmål på något av byns matställen. Ett bra sätt att komma ut och träffa folk. Det är en lyx som jag tycker att jag kan unna mig. Och förresten har jag aldrig lärt mig att laga mat så här hemma blir det bara kaffe och ibland ett grötkok.
Att Ingvar tycker att han aldrig haft det så bra som nu kan man förstå när han berättar om sitt strävsamma liv. I en syskonskara på sju barn och med en far som var statare så fanns det inte mycket tid för nöjen och fritid, hårt arbete var det som gällde. Under de sex skolåren fick han hjälpa till med diverse sysslor efter skolans slut, gallring av rotfrukter var en av de arbetsuppgifter som brukade falla på barnen. När han slutat skolan vid 14 år så väntade arbete på olika bondgårdar. När han mönstrade hade han avancerat till kördräng på gården Norringe i Odensvi.

För att slippa drängsysslor och få bli sin egen beslutade Ingvar och två av den nyblivna fruns bröder att slå sig ihop och ta en gård på arrende. 1939 flyttade de till Säverum i Ringarum.
Tyvärr kom kriget i mellan och han blev inkallad till tjänstgöring i Norrland den tredje januari 1940.
- Jag åkte i en godsvagn i nästan två dygn tillsammans med två hästar som jag skulle ha hand om. När vi kom fram skulle vi rida i tre mil. Det var mellan 40 - 45 grader kallt den vintern. Vi fick sova på halmmadrasser under en filt och vi hade samma underkläder minst en vecka. Jag har nog aldrig frusit så mycket i hela mitt liv.
Efter tre månader blev det förflyttning till Skåne. För att kunna träffa sin fru och sin två år gamla dotter begärde Ingvar permission, den beviljades, och han fick ett dygn hemma innan det blev ytterligare tre månader i kronans tjänst.
Efter kriget fick de lämna gården de arrenderat när ägarens son ville ta över. Det blev flytt till en ny arrendegård i Rullerum i St.Anna. Där fick Ingvars fru Margit problem med astma och de beslutade att lämna lantbrukarlivet och flytta till hennes föräldrahem i Hunsala där svärfar erbjöd sig att bygga ett nytt hus.

Ingvar fick nu söka sig ut på arbetsmarkanden. En hel sommar med såg, yxa och spade för att röja längst vattendraget som rinner genom Hallingberg blev det första betinget. Sedan blev det arbete på lastbilsåkeri, på spannmålsaffären i Gamleby och på Barracudas fabrik de sista åren före pensioneringen. Till Gamleby flyttade han när frun hastigt gick bort 1987. Sedan dess har han mest arbetat med att hjälpa till lite här och var där det behövts. En tid hade han flera damer som han hjälpte med trädgårdsarbete och ibland blev det att rycka in på en släktings bondgård.
Men nu är det två år sedan han gjorde något arbete och påpekar att han nog tycker att han kan få rätt att vara lat.
Receptet att hålla sig pigg så långt upp i åren vet han inte riktigt.
- Jag har väl haft tur som fått vara frisk. På sjukhus har jag bara varit en gång när jag var 40 år och fick en brusten blindtarm. De kunde inte få ned febern på en hel månad, penicillin fanns inte då. Till slut gav doktor Mikaelsson upp och skickade hem mig och då blev jag frisk.

Att Ingvar påstår att han är lat innebär inte att han är sysslolös. Förutom dansen ägnar han sig också gärna åt att resa. Flera pensionärsresor, både inom Sverige och till andra länder i Europa, har det blivit. I somras var det Gotland som fick besök. Och när vädret blir varmare tänker han återuppta boulespelet tillsammans med andra pigga pensionärer.

92 år och fritt fram på dansgolvet

Ingvar Karlsson har drömläge som danskavaljer.