Sölve är född i Norrköping men har tillbringat hela sin uppväxt i Västervik. Han har ett år kvar på naturprogrammet vid Västerviks gymnasium när han kommer hem efter elva månaders äventyr i Japan. Under några veckor har vi mejlat fram och tillbaka med Sölve för att försöka få en bild av hur livet som utbytesstudent i Japan ser ut.
Japan är ett land som skiljer sig mycket från vårt. Det var en av anledningarna till att Sölve sökte sig just dit. Många ungdomar väljer USA i första hand. Det var inget alternativ som Sölve övervägde.
– Jag valde Japan för att jag ville lära mig mer om en främmande kultur och lära mig tala ett nytt språk. Dessutom tycker jag att jag pratar engelska ganska bra och jag tror att livet i USA kanske inte skiljer sig märkbart från vårt.
Sölve kan redan efter tre månader klara enklare konversationer, med vänner och i de värdfamiljer han bor hos, på japanska. Han kan läsa och skriva två av tre alfabet – hiranga och katakanka. Det tredje heter kanji.
– Det skrivs med kinesiska tecken och är väldigt svårt att lära sig. Det finns flera tusen tecken. Jag började läsa japanska redan hemma innan jag åkte iväg. Det är en häftig känsla att lära sig något nytt varje dag, tycker Sölve Söderholm.
Hans intresse för Japan började med Manga (japanska tecknade serier) och animerade japanska TV-serier. I Sverige kanske vi betraktar tecknade serier och filmer som något som mest är för barn. I Japan är det annorlunda.
– Här är det fullt normalt att se pensionärer läsa tecknade serier på tunnelbanan, berättar Sölve.
Den största skillnaden för Sölve är skolan. Den kan vi sammanfatta med ett ord – FRIHET:
– Först nu så förstår jag hur mycket frihet vi har i den svenska skolan och i det svenska samhället.
I Japan pluggar man hårt. Det gäller att klara inträdesproven till universitetet. Alla elever från lågstadiet och uppåt måste bära uniform. Flickorna har kjol, pojkarna långbyxor, skjorta och slips. På Sölves skola – som är privat – ingår även skor och väska i uniformen. Undervisning sker även på lördagar i de flesta privata skolor. Det är strängt förbjudet att lämna skolområdet utan särskilt tillstånd. På många skolor finns det vakter som håller koll på att ingen smiter iväg olovandes.
Även "fritiden" är hårt inrutad för skolungdomarna. När skoldagen är slut tar klubbaktiviteterna vid. Det finns mycket att välja på – till exempel basket, fotboll, dans och andra idrotter. Men man behöver inte bara ägna sig åt sport. Ungdomarna kan spela shogi som är en japansk form av schack, lära sig göra blomsterarrangemang eller hur en traditionell japansk teceremoni ska gå till.
– Jag är med i friidrottsklubben och springer tre dagar i veckan. Det är obligatoriskt. Många tränar mer, berättar Sölve.
Det blir långa dagar. Sölve beskriver sin vardag så här:
– Jag vaknar, tar tåget till skolan, går i skolan, klubbaktivitet, tar tåget hem, äter middag, duschar, går och lägger mig. Det är bara söndagarna som är fria.
Sölve bor i en liten stad som heter Kamakura. Den ingår i prefekturen Kanagawa på den östra delen av ön Honshu, en timmes resa söder om Tokyo. Det är en vacker och mycket berömd stad, enligt Sölve. En gång i tiden var den huvudstad.
Just nu bor Sölve i sin andra värdfamilj. Den är mycket västerländsk i sitt sätt att leva, till skillnad från den förra han bodde hos där man satt på golvet och åt och sov på madrasser på golvet. Den nuvarande heter Watabe och består av mamma Yoko, pappa Tatsuhiro, Riku 16 år och Yu 17 år. Yu ingår också i Rotarys utbytesprogram och bor för närvarande i Göteborg.
– Jag träffade henne där innan jag reste till Japan, berättar Sölve.
Under sin tid i Japan flyttar Sölve runt i fyra familjer. Det är så upplägget är, dels för att få nya intryck och impulser, dels för att inte belasta värdfamiljerna för hårt. I vår kommer en flicka från Australien till Västervik. Hon kommer att bo i Sölves familj.
– Om man vill ställa upp som värdfamilj i Västervik så är det bara att höra av sig till Rotary, låter Markus Nord, som håller i utbytesprogrammet i Västervik, hälsa.