Gunnar Sandbergs och Lars Langs fäder, Hugo Sandberg och Helge Lang, var förmän på Rosavillas handelsträdgård. Det fanns en tredje förman som hette Gustav Ulfskär. De har gett oss tillgång till sina minnen och ett rikt material av bilder och dokument så vi kunnat borra oss ner i historien som började 1906 med den finske trädgårdsdirektören O Zander. Det var han som anlade handelsträdgården. Han kunde glädja sig över en stor och fast kundkrets. Affärerna blomstrande, om uttrycket ursäktas. 1918 dog Zander. Sigfrid Svensson tog över.
Sigfrid Svensson kom från Segersjö i Närke. Hans pappa var en känd trädgårdsmästare och sonen trampade vidare i hans fotspår. Efter diverse elevplatser och trädgårdsskola kom han till Västervik och köpte Rosavilla.
Han fortsatte på Zanders väg. Handelsträdgården växte. I slutet av 1940-talet – efter 30 års idogt arbete – kunde Svensson notera att trädgården hade växt från två tunnland till 17, varav tolv ute i Jenny. 7 000 kvadratmeter var täckta av glas inne i staden. Trädgården hade till exempel landets största odling av hortensior med 40 000 plantor per år. Västervikstrakten ansågs vara speciellt lämplig för odling av hortensior, som kräver kalkfritt vatten. Firman hade köpt upp grannen – Ulriceborgs handelsträdgård också. Under sina glansdagar hade trädgården ett 40-tal anställda.
Men allt var inte frid och fröjd. Under kriget brottades företaget med stora ekonomiska problem. Sigfrid Svenssons skrev långa bekymrade brev till sina förmän; ömsom hotade, ömsom vädjade han till förmännen och de anställda. Han skrev bland annat:
– Rosavilla har behandlat Eder väl under de gågna åren, visa även förståelse mot Rosavilla nu när tiderna bli dåliga.
Han klagade mångordigt över stigande priser på plantor, dalande efterfrågan på blommor, högre löner och kortare arbetstid för arbetarna, bränslekostnader som skenade och den förlängda semesterperioden (12 dagar) hotade rörelsens existens.
Men herrar Sandbergs och Langs minnen är ljusare. Det behövde inte ligga sömnlösa och oroa sig över kokspriserna som barn. Gunnar Sandbergs familj bodde i övervåningen på Rosavilla, under bodde ägarfamiljen Svensson. Langs familj bodde intill i Ulriceborg 1.
– Eftersom min far bodde i trädgården hade han bland annat ansvaret för att till jul driva upp och sköta liljekonvaljer och syrener på stam. De fick skötas som små barn. Till varje jul gick en järnvägsvagn till NK i Stockholm med syrener. En del gick vidare till slottet, berättar Gunnar Sandberg.
Julen var en intensiv tid för företaget. De tre förmännen fick ställa upp och jobba i affären nere i stan. Det kunde bli sent innan julfriden infann sig hos familjerna Sandberg och Lang.
– Klockan kunde bli både 22 och 23, så det blev inte mycket till firande.
I samma kvarter som Rosavilla låg hade "Henkan" Larsson sitt slakteri och charkuteri. Det hade tidigare drivits av Lars Langs farföräldrar.
– Jag minns att vi kunde se från köksfönstret när de kom med kor och hästar som skulle gå till slakt. Efter en stund small det och min mor fick trösta mig, berättar Gunnar Sandberg.
Rosavilla klarade i alla fall ut de svåra krigsåren. Sigfrids son Sten tog över och drev firman vidare.1960 köpte kommunen trädgården för 425 000 kronor. Det skedde inte utan politisk strid, främst högerns ledamöter var kritiska. De tyckte inte att man skulle gynna privata vinstintressen och ville bromsa onödiga utgifter. Vid köpet visste inte kommunen vad man skulle ha marken till – kanske bostäder i en avlägsen framtid. I dag sitter vi med facit. Men de dröjde många år innan den stora tomten blev bebyggd. Gamla Rosavilla var under flera år på 1960-talet ungdomsgård.
Sigfrid Svensson var en sann djurvän. Han hade flera hundar under åren. De gick aldrig kopplade och smet ibland hemifrån. En dag ringde stadsträdgårdsmästaren till Svensson och var mycket upprörd:
– Du får hålla din hund bunden. Nu har han sprungit runt i rabatterna i stadsparken. Det ser förfärligt ut.
Svensson svarade:
– Då har han haft roligt.
Sedan skickade han ner tre man till parken för att ställa allt i ordning igen. Lars Lang minns ett annat tillfälle när en poliskonstapel ringde till Rosavilla efter att fångat in hunden som stuckit hemifrån. Svensson bad polisen lägga luren till hundens öra och sa i barsk ton.
– Zorro, nu kommer du hem!
Hunden försvann som en avlöning upp för Storgatan...