Det är Kalle Henriksson som skickat oss några bilder från ett Västervik, som sedan länge är borta. Vi vet inte när bilderna är tagna. Men vi vet att Saluhallen byggdes 1911. Det ger oss en liten fingervisning om att 1920-talet kan vara en bra gissning.
En torglördag vid Fiskarehamnen var fylld av liv. Kommersen var livlig. Stadsborna kom i en strid ström för att handla och umgås. Skärgårdsbefolkningen kom i sina roddbåtar och segelökor för att sälja fisk och köpa andra varor som inte havet gav. Spritbolaget låg alldeles i närheten vid Grönsakstorget. Det skulle säkert också besökas. De törstiga kunderna kom till Bolaget med flaskor av koppar eller tenn och fick sina flaskor fyllda med sprit, som pumpades ur fat.
Fiskförsäljningen skedde i det fria. Det fanns bara några få fiskstånd innanför Saluhallens murar. Magasinsbyggnaden som man ser till höger, bakom allt folk, hade lagerlokaler på övervåningen. I markplanet fanns det bodar där man bland annat sålde grönsaker.
Det var fest i stan när det var torgdag. Folk klädde upp sig. Skärgårdsborna tog på sig fina kostymen, kubb eller skärmmössa på herrarna. Damerna i bästa klänningen. Stadsborna skulle inte kunna glänsa. Det var viktigt att visa att man inte var några fattiga kusiner från landet.
Och så till slut ska vi förklara den kryptiska rubriken. Den är ett av Tryckfels-Nisses mer sofistikerade verk, som har väckt en del munterhet genom åren. Det kommer från en liten annons i VT. Torghandeln skulle av en eller annan anledning, som vi inte känner till, flyttas. Så här skulle det vara: "Om onsdag är det torgdag istället för på lördag" – så klart.