Året var 1952. Regntunga skyar hängde över Hjortheden den 27 juli. Men det hindrade inte folkmassorna från att vallfärda till den nya idrottsplatsen. Över 2 000 personer hade mött upp för att se Smålands två storheter i fotboll vid den här tiden; allsvenska Jönköping Södra och division II-kollegan Kalmar FF spela en uppvisningsmatch. Kalmar fick revansch för förlusten i DM-finalen några dagar tidigare och vann matchen med 2–1.
I båda lagen fanns flera spelare med landslagsmeriter, den mest namnkunnige var Arne Selmonsson i J-södra med flera landskamper från både A, B- och U-landslagen. Han blev senare proffs i Italien – mellan 1954 och 64 spelade han för tre klubbar, Udinese 1954–55 och 1961–64, Lazio 1955–58 för att sluta sitt äventyr i Roma 1958–61.
– Han är den ende svensk som spelat i de båda Romklubbarna, berättar Hans Källgren.
Matchen och spelarna är kanske inte så intressanta i dag. Men Hjorted IF:s program är desto mer fängslande och roande läsning.
Det ger oss en påminnelse om en annan tid, som inte är så avlägsen. Det visar en levande bygd med ett näringsliv som sjöd av liv. Ibland alla annonsörerna hittar vi bland andra ett par åkerier, snickerifabrik, plåtslageri och smidesverkstad. Hela programmet är inte med här. Men vi noterar från ett annat blad att man efter invigningen kunde gå till Östmans kafé för att bli förfriskad och vid behov av bil så var det bara att ringa Hjorted 42. Det kallar vi service!
Invigningen blev pampig. Bygdens viktiga män fanns på plats och talade. Föreningens ordförande Eric Andersson hälsade välkommen. Kyrkoherden Edvin Axelsson höll en idrottsgudstjänst. Smålands Fotbollsförbunds representant Werner Sandström från Vimmerby lyckönskade Hjorteds ungdom till att ha fått en fin plats för sina idrottsliga lekar.
Sandström började bli rutinerad på området. Den ena idrottsplatsen efter den andra invigdes. Nationen andades optimism och framtidstro. Kommunfullmäktiges ordförande Sosten Lundgren instämde i hyllningskören och Blankaholms musikkår underhöll publiken innan domaren blåste till spel.
Dagen på Hjortheden slutade med att man unisont sjöng Du gamla du fria. Den enda smolk i glädjebägaren var ett förargligt stavfel som hade smugit sig in på försättsbladet till programmet: Hjotheden, såg väl inte så snyggt ut. Men en luttrad tidningsmurvel kan lätt ha överseendet med sådant. Vi vet hur grym Tryckfelsnisse kan vara när han är på dåligt humör...