Tvätten hänger prydligt på strecket i släpvagnen. Där på golvet ligger också Waldemar Lembergs alla verktyg. Han slår ut med händerna och suckar.
- Utan personnummer är man ingenting i Sverige.
Läppebo ligger en bit utanför Ankarsrum. Här bor han tillfälligt med hustrun Doris. Det kunde ha varit tyskarnas lyckobild av det gröna och vänliga Sverige. Men deras flytt till drömlandet blev inte som de hade tänkt sig.
- Människorna är hur vänliga som helst, men byråkratin är helt omöjlig. Vi pratar bara tyska och har mött hinder överallt.Waldemar är takläggare, har haft egen firma, och Doris har jobbat inom restaurangnäringen. De bestämde sig för att lämna det stressiga och bullriga livet i Ruhrområdet för att söka sig till Sverige, där de har vänner och bekanta. Till ett nytt och annat liv. Ett bättre liv.
De kom i maj och fick ställa sin husvagn hos en tysk familj som har sommarstuga i Läppebo. Där är de kvar fortfarande.
- Det känns som att simma ensam i öppet hav, vi kommer ingenstans. De har kontaktat Skatteverket och Migrationsverket i jakten på ett personnummer. Ett personnummer gör att Doris kan börja läsa svenska och att Waldemar kan starta en firma, precis som han haft i Tyskland. Men utan personnummer går det inte, och ett personnummer får de bara om Migrationsverket ger så kallad upphovsrätt. Och för det krävs ett fast arbete. Samtidigt är handläggningstiderna långa, minst ett halvår om det inte går att få förtur.Läs mer i torsdagens tidning.