När västervikarna fiskade strömming med händerna

Året var 1955. Månaden oktober. Några kvällar i mitten av månaden har för evigt etsat sig fast i många västervikares minne. Unga pojkar och flickor då, mogna grånade män och kvinnor nu, minns fortfarande hur de under några kvällar för 60 år sedan fångade strömming med bara händerna.

Hinkvis. Gösta ”Pelle” Elg  fick ordentligt med strömming. Det var bara att ösa upp dem med händerna och fylla dem i hinkar eller vad man hade till hands.

Hinkvis. Gösta ”Pelle” Elg fick ordentligt med strömming. Det var bara att ösa upp dem med händerna och fylla dem i hinkar eller vad man hade till hands.

Foto: Privat

Strömming2015-11-09 04:00

Strömmingen kom i stora stim under nätterna till våra stränder och upp i Gamlebyviken. Viken beskrevs tidvis som en kokande gryta. Strömmingen var så packad att folk nästan kunde gå torrskodda på vattnet, skrev stadens tidningar.

Det var naturligtvis en överdrift som bör placeras på retorikens altare – mycket fisk var det i alla fall.

Ett par av VT:s medarbetare sällade sig under en måndagsnatt till den stora skaran av strömmingsfiskare kring stränderna.

Tidningen konstaterade att det inte var några som helst problem att plocka upp bete till en långrev eller till ett skrovmål åt katten med bara händerna. Den som hade en håv fyllde en säck eller ett par på en liten stund.

Vid Lilla strömmen hade strömmingen en genomfartsled, eller vad vi ska kalla det. Hur som helst var det mycket folk som med skiftande redskap gjorde goda fångster där. De med håvar hade naturligtvis störst fiskelycka. Men det gick också bra med durkslag och hinkar när stimmen var som tjockast.

Det flitigaste fiskade långt efter midnatt. Stundtals var det köbildning av både bilar och fiskare längs Strandvägen. Stim efter stim kom in mot stränderna. Ibland rotade de ihop sig i små kokande pyramider som steg högt över vattenytan. Det var bara att sätta fram en håv eller ett spann för att fångsten skulle bli god.

Inne i Gamlebyviken var strömmingarna mest små och magra. Vid Lilla strömmen var det större. Enligt dåtida expertis handlade det om ett- och tvååriga strömmingar.

Yrkesfiskarna kanske inte vara lika entusiastiska. Fisken var för liten för att fastna i deras redskap. En annan kategori fiskare som drog desto större nytta av den stora strömmingsinvasionen var fiskmåsarna.

De var på väg att föräta sig. Måsarna skulle behöva sättas på en rejäl bantningskur när strömmingen åter vände utåt, konstaterades tidningens medarbetare.

Vad som orsakade den stora stömmingsinvasionen har vi inte lyckats klura ut. Undersökningsfartyget Eystrasalt var här och studerade. Men resultatet av undersökningen har vi inte lyckats spåra i gamla tidningar. Däremot att jaken på strömming blev uppmärksammad på nationell nivå.

I Svenska Dagbladet diktade den kände versmakaren, signaturen, KAJEEN (Caj Lundgren) om det stora fiskafänget i Västervik.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!