Dagens bilder har vi hämtat ur Gunnar Linderoths samling. Tändsticksstaden Västervik är sedan länge död och begraven. 1968 fick fabriken nådastöten. Det gjordes inte längre tändstickor i Västervik. En över hundra år gammal industriepok var över.
Tändstickstillverkningen hade börjat redan 1858 av en sjökapten C G Landström. Under de första åren hade 80 personer sin försörjning i fabriken. Företaget exporterade ut över världen. Västervik hade för övrigt en tändsticksfabrik till i slutet av 1800- och i början av 1900-talet. Grantorpets Tändsticksfabrik, som bara låg ett stycke från den andra fabriken, existerade mellan 1897-1923. Den brann ner och byggdes aldrig upp.
Västerviks tändsticksfabrik drabbades också av eldens framfart. 1893 brann den ner till grunden. Flera personer fick sina liv släckta bland lågorna. Men, till skillnad från Grantorpet, så byggdes den upp igen och gick mot några gyllene år. 1903 blev fabriken en del av Jönköpings- Vulcan. 1917 kom Ivar Kreuger in i bilden i samband med grundandet av Svenska Tändsticks Aktiebolaget.
Affärerna gick lysande. På 1920-talet var man uppe i 800 anställda. Men tiderna förändrades och försämrades. Kreugerkraschen satte naturligtvis sina spår även om man överlevde den smällen. Vid nedläggningen var cirka 100 anställda kvar.
Arbetet på fabriken betalades dåligt och var enahanda. På "lådvinn" arbetade kvinnor med att tillverka askar och lådor; fyllde och packade. Det var säkert inte kul. De kanske kunde ge utlopp för sitt missnöje i det stora grönmålade dasset, på området, med ett 40-tal små bås...
I slutet av 1950-talet producerades en miljon tändsticksaskar om dagen.