Björn Wootz växte upp i Överum. Hans pappa var försäljningschef på bruket. Han var en man som arbetat sig upp och förkovrat sig med hjälp av hårt arbete och Hermodskurser.
Sonen Björn tog studenten, läste vidare på universitet, blev ekonomie doktor och adjungerad professor på Tekniska högskolan. Under 20 år var Björn ansvarig för strategisk chef- och ledarutveckling i NCC-koncernen. Sedan ett tiotal år är han tillbaka i Tjust.
Men det är inte om honom den här historien ska handla. Den ska handla om tidigare medlemmar av familjen Wootz. Det är bitvis en mörk historia som man inte talade om i släkten. Huvudpersonen är Nils Gustav Wootz. Han var farfar till Björns farmor och levde vid mitten av 1800-talet.
– Egentligen har jag skrivit för mina barn, jag tycker det är viktigt att de förstår hur samhället utvecklats och hur livsvillkoren såg ut för många för några generationer sedan, säger Björn.
Nu till berättelsen om Nils Wootz. Han föddes 1813. 1837 flyttade han till Åldersbäcks gruva nära Västervik och blev gruvfogde. Livet tycktes gå i rätt riktning. Två yngre bröder flyttade också till gruvan och fick arbete. Men av okänd anledning lämnade Nils snart Åldersbäck och började flytta runt på olika gårdar i Tjust och arbetade som dräng. Till slut kom Nils med familj till Överum 1848.
– Nio barn föddes i familjen. En av dessa var Johan August Wootz som blev min farmors pappa, berättar Björn. Efter elva år i Överum,1859, flyttade Nils med familj till Ramsta gruva utanför Gamleby där Nils blev gruvarbetare. Björn Wootz beskriver det som en flykt. Nils var hårt skuldsatt och sjuk. Olyckorna kom slag i slag. Hans fru hade dagen före flytten fött en son som dog tre dagar senare. En månad tidigare hade paret begravt en liten dotter.
Livet var tungt. I Ramsta stal Nils något, blev avslöjad och blev vid Tinget i Gamleby dömd för ”första resans stöld”.
– Sannolikt stal han något för livets nödtorft.
Nils var sjuk, förtvivlad och troligen desperat. Familjen hade det eländigt i den dragiga backstugan. De frös och svalt. Nils orkade inte leva. Han tog sitt liv genom att dränka sig i källan i närheten av stugan där familjen bodde. Han begravdes i tysthet som var brukligt vid självmord. Kroppen grävdes ner på okänd plats. Ingen präst fick ösa tre skovlar mull över den döde. Det var straffet för att man avslutade livet för egen hand.
Bouppteckningen är en sorglig läsning. Tillgångar på 87 kronor och skulder på 50 kronor. Inga kontanter. Skulderna är vad vi i dag kallar för konsumtionskrediter. Lönen som hyttdräng räckte inte till. De största kraven på dödsboet hade en snickare från Överum som lånat Nils tio kronor. En betydande summa då lönen var sju–tio öre i timmen. Flera affärsidkare hade också krav på dödsboet.
– Jag tror att Nils flydde med sin familj. Han kunde inte betala sina skulder. De ökade i stället. Varför lönen inte räckte för Nils med familj får vi aldrig veta, funderar Björn.
Om han var begiven på starka drycker vet vi inte. Det går ju ofta hand i hand med ansträngd ekonomi. Men superiet var omfattande vid denna tid och Överum var säkert inget undantag.
Greve Adolf Stackelberg på Stensnäs tog upp kampen mot superiet och det andliga och moraliska förfallet i Överum. Det blev en stark väckelse. Bruket införde bland annat mjölkpoletter. I stället för pengar fick arbetarna en del av lönen i poletter som kunde användas för att köpa mjölk, smör och ost i brukets mejeri. Kortspel förbjöds. Lönen skulle inte spelas bort på poker.
När Nils begick självmord fanns tre pojkar kvar i hemmet. Det var så fattigt att de inte ens hade skor så de kunde gå ut på vintern. Den äldste sonen Johan August Wootz, som blev Björns pappas morfar, återvände till Överum och fick jobb som dräng i smedjan. Det kan inte ha varit så lätt. Det var ju bara tre år sedan hans pappa Nils flyttade från Överum med obetalda skulder. Och hans självmord måste alla känt till. Men Johan August kämpade på och klättrade säkert och medvetet på den samhällsstege som fanns gripbar på bruket. Han gjorde allt rätt, i motsats till pappan Nils, och blev med tiden en aktad man. Han engagerade sig kyrkligt och i nykterhetsrörelsen. Han blev en skicklig smed och månade om familj och närstående släkt. Men om sin pappa Nils berättade han aldrig, hans liv och öde skulle glömmas. Det har Björn Wootz fått gräva fram på andra håll.