Livet som en resa

Ett schweiziskt ur med vackra detaljer i bladguld räknar sekunderna i den ombonade lägenheten i Västervik. I hörnet står en rustik tysk soffa, katten Trisses uppmärksamhet har fångats av ett kakfat och en skål med schweizisk choklad. Huguette Nordin är idag långt från Neu Chátel i Schweiz, den plats där hon först mötte dagen.-Man måste göra det man vill och inte vara rädd, säger Huguette medan hon fyller kaffekopparna.Hon berättar att hennes pappa var urmakare i Schweiz. Till det ansedda urmakeriet kom det ofta unga lärlingar och Huguettes pappa bjöd gärna hem dem på kvällste. Bland dessa fanns svenske John Olov Nordin, en ung student från Borensberg i Östergötland, Sveriges enda urmakarskola. Huguette serverade. Det ledde till en semestervistelse i Sverige 1955. Två år senare stod bröllopet.Huguette är lite hemlighetsfull kring varför hon föll för denne unge svensk. Men hon berättar att det är en sak att förälska sig, en helt annan att därefter flytta till det kylslagna landet i norr. Svärfadern, som också var urmakare, varnade.-Du måste se Sverige på vintern innan du bestämmer dig!Svärfaderns varning till trots gick flyttlasset till Norrköping 1959 där John Olov tog över pappans urmakeri. Huguette berättar att Sverige på 1950-talet kändes lite exotiskt för européerna på kontinenten. Ingmar Bergman hade förvisso börjat sätta Sverige på kartan genom filmer som Sommaren med Monika, men landet var fortfarande lite okänt.-Vi blev uttittade när vi talade franska. Sverige var annorlunda på den tiden, man var inte van vid att höra andra språk på gatorna. Och så rent det var! Det fanns inte ett endaste skräp på gatorna, säger Huguette innan hon eftertänksamt tillägger:- Men idag ser det annorlunda ut.Huguette tycker om att laga mat men för den som är van vid det kontinentala köket, bjöd Sverige på en omställning.-Det fanns knappt några grönsaker att köpa. När vi i Schweiz äter ett kilo grönsaker till två hekto potatis, gjorde svenskarna det omvända.I stort erbjöd den svenska kulturen en annan livsstil än vad Huguette var van vid. Här åt man tidig middag för att sedan aktivera sig på kvällen, kanske gå en kurs. Men något sådant fanns det inte tid med i Schweiz, där åt man sen middag, och därefter fanns det inte mycket tid till annat.Tid till vintersport fick i alla fall Huguette under ungdomsåren. I sovrummet hänger foton på pappan när han tränar backhoppning. Intresset för vintersport delades av dottern. Som ung elitsatsade Huguette på störtloppsåkning. Men hon tröttnade snart. All träning tog ut sin rätt.-Ni får vara snälla när ni skriver om exempelvis Anja Pärson, när hon åkt ur eller inte levt upp till förväntningarna, uppmanar Huguette. -Ni borde bara veta så mycket tid och kraft idrottarna lägger ned när de satsar på sin sport. Istället för sporten valde Huguette att satsa på läraryrket. I Sverige har hon undervisat i franska och data. Hon har en egen teori om varför svenskar ibland upplevs som lite fåordiga.-Svenskan har många enkla ord. Som "farmor". I Schweiz är ordet för farmor och mormor detsamma, varför det alltid blir en följdfråga "vem menar du?". I Sverige behöver man inte prata lika mycket. Det märks kanske.Huguette och John Olov fick två barn, Antoinette och Isabelle.-Vi ville att de skulle ha ett namn som fungerar både i Sverige och Schweiz. För John Olov var det viktigt att barnen skulle kunna fira namnsdag. Barnen tog också över Huguettes sportintresse. Antoinette vann en gång junior-SM i konståkning. Barnbarnen däremot tog över Huguettes reseintresse. Huguette brukar bila till Hamburg där hon kör upp bilen på ett tåg för vidare transport söderut. Gärna till familjens släktvingård nära Norbonne i Frankrike. Ett av barnbarnen reser nu jorden runt tillsammans med sin flickvän. Huguette följer honom via internet.1968 sålde maken urmakeriet i Norrköping och de flyttade till Huskvarna. Där arbetade makarna som lärare. Huguette pensionerade sig för femton år sedan och efter att maken John Olov gått bort valde hon 2005 att flytta till Västervik och närheten till dottern Isabelle.-Jag ville inte tillbaka till Schweiz. Jag har inte så mycket släkt kvar där. Och man blir äldre och saknar barnen. Jag hade besökt Västervik vid ett par tillfällen och tyckte om staden. Det är så skönt att allt är nära i Västervik. Det första jag gjorde när jag flyttade till staden var att köpa mig en cykel.På fritiden blir det gärna promenader på Gränsö, dans, vattengympa eller bridge. Det är viktigt med sociala kontakter.-Man måste aktivera sig när man kommer till en ny stad så att man träffar lite nytt folk.Om det finns något som Huguette skulle vilja förändra med Västervik så är det att hon ibland möter människor som är lite väl negativa. - Men gå ut och lev livet. Var glada för ännu en dag. Från den ena dagen till den andra kan man vara borta.

Livet som en resa

1954 kom en svensk urmakarlärling till Neu Chátel i Schweiz. För den unga Huguette Humbert-Droz blev det början till en lång resa till det kylslagna landet uppe i norr.