Jan är uppväxt på Fridsborgsgatan i Västervik. Men han kom tidigt ut i skärgården. Hans mormor och morfar hyrde ett ställe på Östra Eknö. Jan var alltid med dem där ute. Resorna till Östra Eknö började i mitten av 1950-talet. Sedan dess har Jan med familj tillbringat varenda sommar på ön.
– Morfar, Einar Järne, var lagerchef på A P Jonsson och sålde kätting och annat till fiskarbefolkningen. Det ledde till att han fick kontakter i skärgården.
Jan blev tidigt intresserad av hur livets gång hade lunkat fram där ute. Han satt som pojke och lyssnade andäktigt på de gamlas historier i stugorna om fiske och jordbruk; om stormar och olyckor, om trångboddhet och mycket annat. Under åren har han sett hur öarna avfolkats; skolor och affärer slagits igen, häst och vagn ersatts av fyrhjulingar. På hans egen sommarö finns det i dag bara tre bofasta invånare kvar.
– Det var många äldre som jag pratade med som förutsåg den här utvecklingen för länge sedan, säger Jan Askteg.
Askteg funderade och bestämde sig för att han skulle skriva – dokumentera för eftervärlden. 1976 började han ge sig ut med kamera, bandspelare och anteckningsblock. Det blev startskottet på ett arbete som tog slut 14 år senare.
– Jag var i princip ute nästan varenda ledig dag, berättar han.
Han fick höra många historier som dröjt sig kvar i minnet och fästs på papper och bundits mellan pärmar. Det är en blandning av vardagshändelser och dramatik.
En februaridag 1943 förlorade tre bröder Danielsson från Östra Eknö livet. En änka efter en av männen berättade den sorgtunga historien för Jan Askteg många år senare. I hans första bok Östra Eknö förr och nu kan man läsa vad som hände. Båten och en av bröderna återfanns i havets djup efter någon dryg veckas sökande med hjälp av dykare. Två av bröderna återfanns aldrig. Det blev för evigt kvar i havets mörker.
Men det blev också många möten av mer lättsam karaktär – till exempel mötet med Asariel Johansson på Västra Eknö. Han var 92 år när Jan försökte få en halvtimmes pratstund med honom.
– Jag har inte tid nu sa Asariel och drog igång snurran i sin båt. Han skulle ut och lägga garn – 92 år gammal!
När han senare hade tid blev det ett långt samtal som tog nästan en hel dag. Vintertid flyttade Asariel in till en son i stan. Men så fort isarna gick upp var han tillbaka på Västra Eknö.
På Järsö träffade Jan den skicklige träsnidaren Gunnar Johansson. Ur knotigt alträd snidade han fram skulpturer som imponerade på omgivningen. De enda verktyg han använde var yxa, kniv, rasp, såg och fil.
– Många trodde att han använt en svarv. Men han hade ingen.
Jan Askteg har mötts av mycket vänlighet och uppskattning. Både under arbetets gång och sedan böckerna kommit i tryck. Han fick kommunens kulturpris 1990. Arbetet har också resulterat i utställningar och ett bildspel som han nu funderar på att försöka digitalisera. Det är diabilder som ledsagas av Arnold Janssons speakerröst.
Askteg har ett digert arkiv av bilder som han fått under åren och som han tagit själv på människor som han mött på sina äventyr i skärgården. Nu tänker han ge dem till släktingar till dem som han förevigat.
– Jag behöver dem inte längre. Men det kan kanske vara kul för barn och barnbarn att få dem, säger Jan Askteg.