Knut Sjögren föddes för 150 år sedan i Misterhult, den 12 september 1865 närmare bestämt. Han var en central gestalt i Västerviks sjöfartsliv. Han var redare och skeppsklarerare, kommissionär för flera bolag och hade många politiska och affärsmässiga uppdrag utanför sjöfarten. I dag förknippas han nog mest med resebyrån som fortfarande bär hans namn. Men det var inte Sjögren som startade den. Det gjordes långt senare när Ernst Dunér ägde Knut Sjögrens.
Sjögren började sin långa och framgångsrika karriär som kontorist hos det gamla välkända rederiet F A Fogelmarck & Son. Han gjorde sig snabbt känd för sin energi och sin framåtanda. Han var med och bildade föreningar som skulle främja handel och hantverk. I slutet av 1800-talet försökte han tillsammans med en grupp likasinnade återuppliva en ångbåtsförbindelse mellan Västervik och någon lämplig hamn på andra sidan Östersjön i Ryssland. Men försöket sprack. Det blev ingen förbindelse.
Istället lade Sjögren allt krut på att utvidga linjesjöfarten och var ombud för Sveabolagets in- och utrikeslinjer samt Trelleborgs Ångfartygs Nya AB, som samseglade med Sveabolaget på Hamburg och Antwerpen. Jämsides med det drev han betydande befraktningsverksamhet, väl medveten om att ökad sjöfart krävde en tidsenlig organisation av lossning- och lastningsarbeten i hamnen var han med och grundade Stuveribolaget i början av 1900-talet.
Vid sidan av det dagliga slitet på firman var han en engagerad samhällsmedborgare. Han kom tidigt in i drätselkammaren och var dess ordförande från 1904 fram till sin död 1925.
Walter Andersson porträtterar Knut Sjögren i Tjustbygdens kulturhistoriska förenings årsbok 1969. Han beskrev Sjögren som en solid gestalt och gjorde en längre utläggning om hans frisyr och utseende. Han skrev att han hade ett kraftigt mejslat huvud på en kraftig kropp av medellängd. Frisyren var kort-kort. Han hade en väl ansad mustasch och några korta skäggstrån på hakan. Näsan vanpryddes av några ärr efter ett misslyckat hagelskott.
Sjögren var en konservativ man med noga inrotade vanor. Varje söndagseftermiddag gick han igenom posten som han punktligt fick serverad på sitt skrivbord. Tisdagseftermiddagarna gick han igenom de kommunala räkenskaperna tillsammans med drätselkamreren Carl Eriksson. Han gick under smeknamnet ”Halva stan”.
I februari varje år, när sjöfarten låg nere, tog Sjögren semester och vilade ut på kurhotellet i Ulricehamn. Men kontorspersonalen kunde bara drömma om semester. Däremot hade de gott om övertid – utan skälig ersättning. Sjögren ska kanske inte dömas allt för hårt. Han var en man av sin tid och märkte inte de förändringarnas vindar som började blåsa. Bakom den kärva ytan fanns ett gott hjärta och hans anseende var högt.
I samband med att han fyllde 50 år 1915 skrev signaturen Caleb en hyllningsartikel i Westerwiks Weckoblad som underdånigt hyllade den store mannen. Han berättade vilka gästerna var på kalaset och vilka som höll tal. Weckobladets läsare fick till om med veta vilka fina gåvor Sjögren fick. Han uppvaktades bland annat med en snusdosa i guld med slev, en bricka i silver och ett charmant kristallglas fyllt med rosor. Under dagen hade det varit allmän flaggdag för att hylla jubilaren! Vilka företagsledare hyllas så i dag..?
När Knut Sjögren tio år senare dog – måndagen den 12 oktober 1925 – vajade flaggorna på både allmänna och enskilda hus på halv stång.
– Västervik har förlorat en av sina främsta och bästa medborgare. På snart sagt alla områden av det allmänna har han verksamt gripit in och ofta varit den ledande kraften, skrev Västerviks-Tidningen i ett minnesord.