Efter dagens sista lektion på läroverket i Västervik cyklade jag till Skeppsbrokajen. Året var 1949.
Nästan alltid låg fartyg inne vid kajen för att lossa eller lasta. Fartygen var från Sverige, Tyskland (Västtyskland) och Holland, men inte så ofta från England. De engelska fartygen var ofta större och gick till Lucerna – Västerviks djuphamn.
Jag cyklade till Lucerna när någon engelsk båt var där och provade min engelska genom att prata med de ombordanställda.
Tyska var det första språket som man studerade i årskurs ett i realskolan vid läroverket i Västervik. I årskurs två fick vi börja studera engelska.
Vi hade en mycket duktig lärarinna i tyska, vid namn Dagmar Berge, som väckte mitt intresse för tyska språket. Jag fick en brevvän i den tysktalande delen av Schweiz genom hennes försorg. Jag brevväxlade med honom i flera år. Tyvärr träffades vi aldrig.
Tullen var ständigt närvarande när fartyg låg inne. Tullarna såg mig ofta, men jag blev aldrig misstänkt för smuggling av sprit och cigaretter. De hade tydligen fått reda på att jag enbart pratade med de utländska sjömännen för att förbättra tyskan och engelskan.
Kalle Henriksson