Claes Siöstedt ska börja tillvaron med att färdigställa sin fjärde bok. Den handlar om förändringarna i vårt kulturlandskap. Det är en smygande förändring. Jordbruk läggs ner, hagar och betesmarker växer igen. Det är kanske inte alltid så lätt att se för den som inte är specialintresserad. Det är Siöstedt. Han var fältbiolog redan i skolan och har varit djupt engagerad i natur-och miljöfrågor hela livet.
– Jag har alltid varit naturmulle.
I den kommande boken har han studerat fyra fågelarter. Tre av dem är redan borta ur den svenska faunan. Den fjärde finns bara i den inre delen av Norrland. Han har granskat biotopernas förändringar. Boken är snart klar och sedan ska han "bara" försöka hitta någon som vill förlägga den.
– Om det inte går så får jag väl ge ut den själv, säger Clas Siöstedt.
Det var en engagerad biologilärare hemma i Alingsås som ledde in honom på naturspåret. Annars var hans uppväxt som den brukar bland unga friska grabbar: fotboll, bandy och musik.
Efter studenten pluggade Claes Siöstedt i Göteborg. Tanken var att bli folkhögskolelärare. Men han tänkte om och började på Bibliotekshögskolan i Borås några år senare.
Under studietiden i Göteborg tog han en liten paus under ett knappt år. Siöstedt var på Island för att studera fåglar när en möjlighet, som han inte kunde motstå, uppenbarade sig. När kamraterna åkte hem stannade Siöstedt kvar – han blev fiskare på norra Island!
– Ett båtlag saknade en man och jag fick den platsen. Det var slitsamt även om jag förmodligen slet mindre än de andra.
Men arbetet där uppe vid gränsen till den fasta isen, bland valar och andra för oss exotiska djur, var bra betald. Det hade det goda med sig att han kunde spara så mycket pengar att han kunde slutföra sina studier utan att ta studielån.
– Jag levde i vildmarken och gjorde inte av med så mycket.
Väl tillbaka i Göteborg jobbade han tre år i Wettergrens bokhandel. Det var vid den tiden när Harry Martinson och Eyvind Johnson delade på nobelpriset (1974) och Robert Pirsigs "Livet kärleken och konsten att sköta en motorcykel" var på alla litteraturintresserades läppar.
– Pirsig var en storsäljare.
Siöstedt läser naturligtvis en hel del. Det är mycket facklitteratur, historia, natur och miljö. Men han hinner också med både lyrik och skönlitteratur. Det finns många favoriter. Werner Aspenström, Stefan Edman och Klas Östergren är tre.
Efter Bibliotekshögskolan blev det ett par år på Öland där han för övrigt träffade sin blivande hustru och skrev sin tredje bok innan han kom till Västervik.
Det har blivit drygt 30 år i Västervik. Mötet med Västerviks låntagare och tonåringar på Ellen Key har varit stimulerande. Det har varit ett arbete som han gillat högt och rent.
– Jag blir glad när jag känner att jag når fram till ungdomarna, säger han.
Han är också lite stolt över Tjustsamlingen på biblioteket. Den har han byggt upp tillsammans med Jan Brandel. De har i princip dammsugit bygden på vartenda litet särtryck...
– Västervik har nog den mest välfyllda lokalsamlingen i Småland, anser Siöstedt.
Nu får andra fortsätta arbetet. Siöstedt får lägga sin kraft och energi i den stora trädgården i Almvik.
– Jag har aldrig behövt träna på gym...