Det Àr första gÄngen jag kliver in i prÀstgÄrden i Hallingeberg. Claes-Göran Thorell visar mig runt pÄ den nedre, enda inredda, vÄningen. Förr skulle prÀstgÄrdarna se ut pÄ ett visst sÀtt, berÀttar han, och det var hÀr prÀsten höll representation. DÀrför Àr det ett stort hus de har, Claes-Göran och hans hustru Helena.
â Det var lite skillnad mot vĂ„r trerummare pĂ„ 70 kvadrat i Uppsala, sĂ€ger Claes-Göran.
1980 kom de hit. Claes-Göran hade precis blivit prÀstvigd och det var biskopen i Linköping som beslutade att familjen Thorell skulle fÄ Hallingeberg som sin hemvist.
â NĂ€r han lĂ€ste upp att jag skulle till Hallingeberg sĂ„ började alla andra nyvigda asgarva, de tĂ€nkte ju pĂ„ HelvetesprĂ€sten.
Claes-Göran Thorell vĂ€xte upp i Linköping. Hans pappa var bonde och trĂ€dgĂ„rdsmĂ€stare och hans mamma var hemmafru, samtidigt som hon var ute och försökte sĂ€lja lite hantverk för att fĂ„ ihop pengar. Han beskriver det som ett vanligt arbetarhem, utan nĂ„gon plats för gudstro. Religionen kom frĂ„n en prĂ€st som han lĂ€ste för pĂ„ gymnasiet. Claes-Göran berĂ€ttar om hur prĂ€sterna i Berga och Johannelund samlade hundratals gymnasieungdomar som studerade bibeln, dansade och hade fester. Claes-Göran skulle egentligen ha blivit bankdirektör och utbildade sig till ekonom efter gymnasiet. Men tiden med de andra ungdomarna inom kyrkan hade format honom, och nĂ€r biskopen Ragnar Askmark gav honom venia â en tillĂ„telse att fĂ„ predika â och lĂ€t honom hĂ„lla en egen gudstjĂ€nst sĂ„ tog han beslutet att börja lĂ€sa religion, först i Linköping och sedan i Uppsala.
Han minns samtalet de hade, han och Helena, nÀr de och deras tvÄ döttrar kom med flyttlasset till Hallingeberg.
â Vi sa: vi ger det ett Ă„r, sedan drar vi.
Men ett Ă„r blev 34, och det Ă€r han vĂ€ldigt glad för. Han berĂ€ttar om alla mĂ€nniskor han har mött, alla han har lĂ€rt kĂ€nna under Ă„ren i Hallingebergs och Blackstads församlingar. MĂ€nniskorna hĂ€r har kĂ€nt att de kan ringa till honom, oavsett om det har handlat om sorg, glĂ€dje, eller bara âskitsakerâ. Jag frĂ„gar om han tror att folket hĂ€r har kĂ€nt honom som prĂ€st eller som Claes-Göran. Han tĂ€nker en stund.
â Ibland kunde Hallingebergsbarnen ringa mig pĂ„ morgonen och frĂ„ga vilken tid jag skulle Ă„ka hem frĂ„n Ankarsrum, och om de kunde fĂ„ Ă„ka med hem efter högstadiet. De kĂ€nde mig pĂ„ det viset. Men hur de vuxna kĂ€nde mig... Jag har aldrig velat springa omkring i krage och varit en sĂ„n som man bockar för. Och jag tror inte att folk hĂ€r har sett mig som det heller.
Vi pratar om kyrkans utveckling och hur den har förÀndrats under hans 34 Är som prÀst. Han tar synen pÄ homosexuella som ett exempel, att hela samhÀllet för inte sÄ lÀnge sedan betraktade homosexualitet som en sjukdom och att kyrkan i mÄnga Är kÀmpade emot att samkönade par skulle fÄ vigas i kyrkan.
â Jag fick frĂ„gan av VĂ€sterviks-Tidningen för mĂ„nga Ă„r sedan och dĂ„ var jag nog den enda som tog stĂ€llning för att viga samkönade par. Vem Ă€r jag att underkĂ€nna deras kĂ€rlek och sĂ€ga att den inte Ă€r lika mycket vĂ€rd som min? Kyrkan har följt efter men jag hade nog velat att det skulle gĂ„ fortare, det gĂ„r ofta vĂ€ldigt lĂ„ngsamt.
â Jag Ă€r glad att kyrkan hĂ€nger med i samhĂ€llsutvecklingen, annars kommer den inte ha nĂ„gon plats alls i samhĂ€llet i framtiden.
I och med att de nya pastoraten bildades efter kyrkovalet 2013 Àr Claes-Göran inte lÀngre kyrkoherde. Han har valt att behÄlla titeln prost och sÀger skÀmtsamt att det beror pÄ fÄfÀnga, men frÄn och med i dag Àr han pensionÀr. Och det Àr med blandade kÀnslor han hÀnger av sig prÀstrocken.
â Det Ă€r den sociala biten, jag har ju stĂ„tt lite i centrum. Och sĂ„ en dag sĂ„ tystnar telefonen, jag har försökt att förbereda mig mentalt pĂ„ det. Men jag tror Ă€ndĂ„ att jag kommer fĂ„ hĂ€nga med pĂ„ ett hörn.
Vad ska du göra första dagen som pensionÀr, tar du sovmorgon?
â Jag ska faktiskt vara nere pĂ„ macken klockan sju pĂ„ morgonen och serva bilen. Det blir det första jag gör som pensionĂ€r. Men sedan har jag ingenting i almanackan sĂ„ dĂ„ ska jag slappa.
Fotnot:
HelvetesprÀsten hette egentligen Bertil Boström och han var komminister i Hallingeberg pÄ 60- och 70-talet. Smeknamnet fick han pÄ grund av sina svordomar, men han Àr ocksÄ kÀnd för att bland annat ha kallat församlingsbor för hemska saker.