Nils Ragnarsson har dokumenterat sin tid på reningsverket. Han har samlat tidningsklipp och 250 bilder som visar anläggningens och jobbets utveckling under 41 år. Det är mycket som har hänt. Häromdagen fick hans arbetskamrater ta del av hans historia.
Utvecklingen har varit en välsignelse för vår miljö. Innan reningsverket byggdes 1972 gick avloppet rakt ut i Gamlebyviken. Det gick inte att se botten i fiskarehamnen.
– Det dröjde bara ett år så kunde man se botten igen, berättar Nils Ragnarsson.
Nils Ragnarsson växte upp i Kramma. Det var mycket fotboll när inte skolan pockade på uppmärksamhet. Han tog realen. Efter ett sabbatsår började han plugga i Linköping. Det slutade med att han blev fackskoleingenjör på kemisk-teknisk linje. Det var den utbildningen som förde honom till reningsverket. Det var en liten arbetsplats på den tiden.
– Vi var väl fem personer runt fikabordet, minns Nils Ragnarsson.
Verksamheten har växt. Uppgifterna förändrats. Tekniken förfinats i takt med att datorerna gjort sitt intåg. Nils har hunnit med det mesta. Han började i labbet och har jobbat med både process och drift. I dag kallas han för miljösamordnare.
En ny omorganisation står för dörren. Nils gillar i grunden tekniken och även byråkratin – i lagom dos... Men efter en stroke för ett år sedan tycker han det är dags att gå hem vid 64 års ålder.
– Jag orkar inte lika mycket längre, säger han.
Nils Ragnarsson kan se tillbaka på många dramatiska händelser. När man hittade tre döda gräsänder i bassängerna under fågelinfluensan 2006 belägrades reningsverket av media. Fotografer låg på Lucernaberget med teleobjektiv och försökte fånga nya döda änder... Det hade kommit larm från Simpevarp att några ändar varit smittade där. Nationen var närmast panikslagen!
– Här dog nog änderna av oljeskador, säger Nils Ragnarsson.
En miljöskandal från 1973 dyker också upp i minnet. Fenol hade läckt ut i Kvännaren från närliggande industrier. Giftet spred sig till dammen vid Vassbäck där man odlade foreller. Nils visar oss klipp och bilder där han tar vattenprover bland döda fiskar.
– Det blev kommunen som till slut fick skulden för skandalen. Det var en pumpstation som inte höll måttet.
Nils har dock hunnit med några utflykter från reningsverket. 1978 var han tjänstledig och pluggade på Göteborgs universitet. Höjdpunkten under yrkeslivet var nog när han deltog i en riksinventering av sjöar. Året var 1985 och Nils arbetade med ett projekt som kallades 300 sjöar i Jämtland.
– Vi åkte skidor och pulsade runt i snöskor och tog vattenprover i mer än metertjocka isar, minns han.
En stor del av Nils Ragnarsson ungdom handlade om fotboll, som vi redan antytt. Han var aktiv i Jenny, både som spelare och tränare. Han fortsatte i VFF när Vais och Jenny gick samman. Nils Ragnarsson förde upp Jennys framgångsrika tjejer till division II i början av 1990-talet.
– Det fanns pengar på den tiden. Jennys damer hade sex sponsorer som lade upp 500 000 kronor tillsammans, berättar Nils.
Det låter osannolikt i dag. Ungefär vid samma tid kom Pia Sundhage hit en kväll och tränade tjejerna på Karstorp. Hennes ersättning var inte så storslagen. Hon fick en chokladkaka för besväret...
I dag följer Nils fotbollen från läktarplats. Han är som så många andra helt oförstående till att VFF valde att kliva ner i seriesystemet för några år sedan.
Nu är Nils Ragnarssons yrkesliv slut. Den sista mars är det över. Nu kommer en annan tid. Han tänker lufsa runt i skärgården. På Rågö och på Städsholmen ska han ladda batterierna.