Tomas Olson växte upp i Lycksele. Det var ingen plats där basketen stod högt i kurs. I Västerbottens inland var det ishockey och skidor som man skulle roa sig med om man var grabb. När Tomas gick i fjärde klass dök det upp en skåning som fick honom och flera andra intresserade av basket, bland annat hans två år äldre bror Mattias.
När det var dags att välja väg till gymnasiet, valde Tomas samma väg som storebror Mattias redan hade gjort. Han gick på basketgymnasiet i Luleå. Det blev också Tomas val med siktet inställt mot elitserien med Plannja. Men han hamnade lite otippat i Tranås och division I.
– Jag var där i två år, sedan blev det elitserien med Jämtland. Det gick bra, det vara jättekul. Det var drag på matcherna med mycket folk, berättar Tomas, som har gjort ett tiotal juniorlandskamper.
1998 bestämde sig bröderna Olson för att det skulle vara kul att spela tillsammans. Resan gick till Oslo i Norge. Tomas blev kvar i åtta år.
– Det var många som var skeptiska när vi åkte till Norge, berättar han.
Men tiden i Norge ångrar han inte en sekund. Tre gånger blev han norsk mästare med Oslo Kings. Vid sidan om idrotten jobbade han som säljare och sålde sportkläder som bar skidkungen Vegard Ulvangs namn. Det gick också bra. Han blev säljchef för hela Norge. Företaget såldes till Swix. Ulvang och hans kompanjon tjänade en förmögenhet. Tomas flyttade hem till Sverige, slutade med basketen och jobbade för Swix – natt och dag. Resultatet blev inte vad Tomas önskade. Han ringde upp Ulvang. Hans råd var:
– Ibland måste man klippa av bandet och hoppa ut för stupet.
Olson hoppade. Han gick hemma ett tag. Sedan prövade han ett nytt spår i livet. Han började jobba på Södermalmsskolan i Stockholm och njöt av arbetsdagar mellan 08 och 16.
– Jag märkte när jag var ute i nöjeslivet att det inte var lika hett att jobba i skolan som att vara basketproffs...
Tomas gick senare tillbaka till ett annat företag i sportmodebranschen och träffade sin blivande fru Frida. Tillsammans gjorde de ett nytt hopp.
– Vi sade upp oss från våra jobb, sålde lägenheten och allt vad vi ägde och reste runt i Sydamerika och USA under ett halvår.
Väl hemma övervägde paret att bosätta sig i Hemavan, en liten by med 300 personer uppe i Västerbotten. Ett telefonsamtal från storebror fick livet att ta ännu en ny sväng.
– Han hade flyttat till Västervik och vår mamma bodde också här. Han berättade att han hittat ett hus som han trodde skulle passa oss. Han gick och tittade på huset och vi slog till helt osett.
I maj 2011 satte de nyckeln i låset i huset ute vid Öreserum. Men Västervik var inte obekant för familjen Olson. Mattias och Tomas pappa var härifrån.
Även om han fortfarande kallar Lycksele för hemma så tror han att han och familjen kommer att stanna i Västervik.
– Jag kan sakna vintrarna med riktigt kyla och mycket snö. Men vi blir nog kvar här, säger han.
Födelsedagen tänker Tomas fira med ett hundratal vänner i Stockholm.