Lennart Adolfsson är född 1927, bara några år innan Överum blev en egen kommun 1931. Han jobbade 50 år på bruket och kan sin Överumshistoria.
Han fick vara med om de gyllene åren när Överum växte och blomstrade; när över 1 000 anställda fick sin lön från brukets kontor, när piazzan och Vallonen byggdes, när framtidstron var stark och folket flyttade in till samhället.
Bruksledningen har alltid haft stort inflytande. Disponent Carl Sundberg hade ett finger med i det mesta som hände under flera decennier. Han handplockades av Ivar Kreuger och kom till Överum 1920. Han stannade i över 30 år och satte sin prägel på utvecklingen. Han var med om att bygga ålderdomshemmet på 30-talet, idrottsplatsen på 40–talet och mycket mer.
– Föreningen fick ett bidrag från riksidrottsförbundet med det var bruket som stod för arbetskraften och marken när idrottsplatsen byggdes, berättar Lennart Adolfsson.
Överum var ett starkt socialdemokratiskt fäste mellan 1931 och 1952. Men det var högermannen Carl Sundberg som svingade ordförandeklubban när kommunfullmäktige hade sammanträde.
Sundberg var skogskarl. Det var därför Kreuger lockade honom till Överum. Tändstickskungen var i första hand intresserad av brukets stora skogar. De tidigare engelska ägarna hade inte varit helt lyckosamma. 1918 sålde de till Tändsticksbolaget. Året efter drabbades bruket av en förödande brand. Anläggningen byggdes upp direkt och de lyckliga åren under Carl Sundbergs ledning kunde börja.
Engelsmännen lämnade ändå spår efter sig, bland annat anlade de två tennisbanor, en vid herrgården och en i samhället. Dessutom en bobsleighbana.
– De spolade en bana vid Stationsgölen, berättar Lennart Adolfsson.
Överum kunde också blivit något att räkna med i backhoppning. Det var en nyinflyttad stockholmare som skulle etablera idrotten. Han fick en backe byggd. När han skulle demonstrationshoppa och frälsa Överumsborna för den nya idrotten föll han.
– Han gick omkull och bröt nyckelbenet. Backen användes aldrig mer, säger Lennart Adolfsson.
Idrotten och Överums IK har haft stor betydelse för samhället och Lennart Adolfsson. Idrottsklubben bildades 1920. Fri idrott och skidor var vad som gällde. Det första klubbmästerskapet på 100 och 200 meter gick på grusvägen mot Dalhem...
– Löparna fick gräva sina startgropar i vägen!
Lennart Adolfsson satsade, för sin del, på fotboll och bandy. När bandyverksamheten skulle dra igång köpte föreningen in skridskor för 300 kronor.
– Sedan fick spelarna köpa dem för halva priset, säger Lennart Adolfsson.
Han fick hastigt och lustigt göra debut i A-laget en söndag när den ordinarie fotbollsmålvakten Torsten Jonsson skadat sig i gjuteriet på lördagen dagen före. Han fick en smält järndroppe rakt genom foten vid arbetet! Hans fotbollskarriär var över.
Lennart fick också ge upp en lovande målvaktskarriär tidigt. Vid 23 års ålder slog han sönder ett knä. Det kom väldigt olämpligt. Ett par matcher innan skadan hade Överum spelat borta mot Gusum. Efter matchen kom en man fram till Lennart och sa:
– IFK Norrköping kommer nog att kontakta dig den närmaste tiden...
Kamraterna från Norrköping hann inte slå numret till Överum. Torsten Lindberg i IFK fick en annan ersättare när det var dags. Men fotbollen har gett Lennart Adolfsson många högtidsstunder, både som spelare och åskådare. I slutet av 1940-talet var guldtränaren från London-OS, svenska landslagets, George Raynor en sejour i Överum.
Det låter kanske lite märkligt. Men saken var den att Raynor också tränade Åtvidabergs FF. Facits ägare Elof Eriksson var också Överums ägare och fotbollsförbundets ordförande. Raynor kom ner på onsdagarna till Överum.
En annan tränare som Lennart Adolfsson minns med värme var ungraren Nagy.
– Han var jättebra, speciellt som målvaktstränare.
Under Åtvidabergs förenande industrier och senare Facits tid hade Överum många goda år. I början av 1970-talet började de svåra åren – de tunga åren. 1972 var Facit nära konkurs. Electrolux gick in som räddare den gången. Sedan har Överums kräftgång fortsatt.
Nu kämpar Lennart och hans vänner i hembygdsföreningen för att vårda minnet och rädda gamla handlingar och ritningar från 1850 till 1920. Handlingarna har kopierats och originalen har sänds till landsarkivet i Vadstena.
– De skulle brännas. Vi fick plocka upp massor från containrar, säger Lennart Adolfsson