The Willow Twigs – Videkvistarna – bildades av Nils-Bertil Andersson och Wide Hellman i början av 1960-talet. De hade båda ett förflutet i Ken Kåbes där de hoppade in ibland. Ken Kåbes repertoar var väl egentligen inte den typ av musik som attraherade ett par unga grabbar som fått smak på den nya popmusiken som var på väg att lägga världen för sina fötter.
– Vi satt hemma och lyssnade på Cliff Richard och Shadows. Vi tyckte att det var himla fin musik, säger Nils-Bertil Andersson.
Nils-Bertil spelade bas. På bilden kan ni se honom med den gamla fina Beatelsbasen.
– Jag sålde den. Det kan jag ångra i dag.
Gruppen spelade mycket här i trakten; på fritidsgårdar, i Folkets park och kanske framförallt på roddklubben. Under somrarna i slutet på 1950-och i början av 60-talet lockades mycket folk till den lilla dansbanan vid Kålgårdsvikens strand. Publiken var blandad.
Gagerna var inte så höga. Men inkomsterna från danserna blev ett välkommet tillskott till klubbens kassa. Nisse Hanfelt verkade i alla fall nöjd, minns Andersson.
Nils-Bertil Anderssons väg in i musiken gick via hans intresse för teknik. Han byggde högtalare och förstärkare och öppnade till och med en liten skivstudio i Överum.
– Ken Kåbes spelade in ett par skivor i min källare, säger Nils-Bertil Andersson.
The Willow Twigs sound påminde lite om Spotnicks. I alla fall försökte grabbarna få de att låta så. Ljudet som kom från dansbana nådde ända upp till "Marnas" kiosk i Allén...
– Vi brukade stanna till där på vägen hem och ta en korv. Jag minns att de berättade i kiosken att det hade varit dans utanför till vår musik en kväll! Men vi hörde aldrig några klagomål på ljudnivån, säger Nils-Bertil Andersson.