”Sex modiga singlar låter en expertpanel hjälpa dem att hitta sin perfekta partner. Första gången de träffas är vid altaret och därefter ska de leva som äkta makar.”
Så varudeklarerar SVT sin dokusåpa ”Gift vid första ögonkastet”. Vem ger sig in i något sådant? I tv dessutom?
Ungefär så har Sam Gustafsson reagerat då han följt programmet under tidigare säsonger.
– Det där skulle jag aldrig våga göra, har jag tänkt. Jag är inte en sån som kastar sig ut i det okända så där.
Ändå var det precis det han gjorde.
– Jag ville väl utmana mig själv den här gången. Jag såg det som en jättestor utmaning, säger Sam.
Jag träffar honom på jobbet i presentbutiken i Galleria Kvarnen i Mjölby efter att seriens sista avsnitt har sänts. En serie där man alltså gifter sig framför tv-kamerorna utan att ha en aning om vem partnern kommer att vara.
– Jag hade inga jättestora förväntningar men ändå byggde jag upp en nervositet. Och på bröllopsdagen var jag så klart nervös.
Båda parternas familjer och vänner hade samlats, tv-teamet var redo och prästen stod och väntade. När Sam och Magnus gjorde entré var det första gången någonsin de såg varandra.
Vigseln gick fort, i alla fall ser det ut så på tv, de svarade ja och sedan kom bröllopskyssen.
– I den stunden tänkte jag att det här kan nog bli bra, säger Sam under en paus i jobbet i butiken.
Han tycker själv att det är ett drastiskt sätt att träffa en partner på, men han ville prova något nytt.
– Jag har aldrig varit en sån som hänger på krogen för att träffa nån. Jag har nätdejtat en del innan men ofta bor den andre långt bort och jag hade tröttnat på den distansen.
Sam skickade in en ansökan till SVT som lät en parterapeut, en sexolog och en psykolog utse tre par utifrån de 1 300 ansökningar som kommit in. Så småningom fick han skicka in fler uppgifter och slutligen en video där han pratade om sig själv.
Till slut var han en av de sex personer som antogs och inspelningarna påbörjades i juli förra året.
– Det blev snabbt väldigt intensivt och mycket att tänka på, till exempel att inte titta in i kameran. Men jag vande mig vid situationen och hade lätt att vara mig själv. Konstigt, men jag tänkte nästan inte alls på att det här skulle visas i vardagsrum i hela Sverige.
Men det handlade förstås inte bara om tv. Deltagarna hade ett äktenskap att hålla ihop också och efter ett par dagar kände i alla fall Sam att relationen inte skulle hålla.
– Jag sa det till Magnus och till teamet men valde att fortsätta vara med för programmets skull. Det var inga problem för mig. Jag tyckte det var kul och jag hade varit ärlig.
Allt kändes okej tills han såg hur det blev på tv. Där verkar det som om det är Sams partner som tar initiativet till att bryta upp.
Ångrar du att du ställde upp i programmet?– Nej. Bara att jag borde ha varit tydligare mot Magnus och upprepat för SVT vad jag kände så att de kanske hade tagit med mina ord om varför vi separerade.
Skilsmässohandlingarna lämnades in i september. I dag är Sam ogift och singel igen. Och tillbaka i nätdejtingsvängen.
– Nätdejting bygger ju också på matchning. Men sedan märker man när man börjar prata att det kanske krävs mer än att ha tre saker gemensamt på papperet för att man ska vilja gå vidare.
I det första avsnittet av årets ”Gift vid första ögonkastet” var relationsexperterna eniga om att Sam och Magnus är som klippt och skurna för varandra, bland annat betonade de att båda har en stor portion humor.
– Vi hade roligt ihop men jag har inte den där stå upp-humorn och skämtar inte hela tiden. Uppenbarligen var inte matchningen så jättebra, men jag tror att de ville ha ett par från hbtq-världen och de fick kanske inte så många sådana ansökningar.
Som barn blev Sam retad för att han var ”tjejig”. Han lekte hellre med flickor och hade just inga pojkar som kompisar. Att han var homosexuell förstod han tidigt och det gjorde nog de flesta andra också. Han har egentligen aldrig behövt ”komma ut”.
Vad får du för reaktioner på din medverkan i ”Gift vid första ögonkastet”?– Bara bra reaktioner. Folk tycker det var modigt och här i stan tycker många att det är kul att nån från Mjölby var med.
Nu trivs han rätt bra med att vara singel. Han är trygg i sig själv och tycker om sitt eget sällskap. Och sina nära vänner.
– Om jag ser tio år framåt så hoppas jag att jag bor i ett hus på landet. Det är så jag är uppvuxen. Sedan kan det vara så att jag bor där själv eller med någon annan. Jag skyndar inte på. När den rätte står där kommer jag att se det. Jag tror det, säger Sam.