Birgitta Thellman Beck föddes i Västervik 1943 och har nu avlidit efter ett långt och innehållsrikt liv. Närmast anhöriga är maken Nicolay Beck och sonen Henrik Gustafsson med hustrun Kerstin och barnbarnet Clara.
I slutet av 1950-talet gick Birgitta och jag i samma klass på latinlinjen vid Västerviks Högre Allmänna Läroverk. Hon drömde om att bli präst och läste både latin och forngrekiska och fortsatte sina studier vid Stockholms universitet. Men där någonstans försvann intresset och lusten att bli präst. Birgitta ville inte bli en del av feministdebatten om kvinnors rätt att prästvigas. Hon satsade istället på språk och tog en filosofie magisterexamen i latin, grekiska och franska.
Birgitta kom snart att rekryteras till den statliga administrationen och kom att arbeta vid både Arbetsmarknadsdepartementet och Utbildningsdepartementet som utredare.
På 1980-talet blev Birgitta utbildningsdirektör vid AMU-styrelsen och arbetade vid flera tillfällen för Världsbanken. Som konsult för Världsbanken fick Birgitta uppdrag att vara rådgivare åt Inrikesdepartementet i Elfenbenskusten. Sedan följde uppdrag som arbetsmarknads- och utbildningsexpert bland annat i Turkiet, Marocko och Tunisien – senare också i Sydamerika och Ryssland.
Världsbankens projekt i Elfenbenskusten genomfördes vid Ministère des Femmes i Abidjan. Projektet gick ut på att utbilda och hjälpa kvinnor som ville bli egenföretagare. Uppdraget gav Birgitta erfarenheter och intresse för att själv starta egna företaget LME, Labour Marketing Education.
Birgitta fick alltfler uppdrag i olika länder runt om i världen, med besök och resor som en del av jobbet. För AMU deltog hon som ordförande i styrelsen för det nordiska utbildningscentret på Nordkalotten. Representanter för Sverige, Norge och Finland arbetade där med att utveckla olika samarbetsformer.
Det var där, uppe på Nordkalotten, hon mötte Norges representant Nicolay Beck. Det mötet resulterade i att Birgittas äktenskap upplöstes och en svensk-norsk allians uppstod. År 1991 gifte sig Birgitta och Nicolay i Järfälla kyrka utanför Stockholm.
Från 1990-talets slut arbetade Birgitta som vd för hälso- och sjukvårdsföretaget Stockholm Care AB. Ett arbete som innebar marknadsföring av svensk sjukvård och en hel del resor med uppdrag i både Kina och Ryssland.
Mer privat, under dessa resor, besökte Birgitta även marknadsplatser och butiker. Hon handlade en del halsband och scarfar för att eventuellt öppna en butik i Sverige. Men därav blev intet. Inköpen blev istället välkomna presenter till släkt och vänner.
För rekreation och vilopauser har Birgitta och Nicolay ofta sökt sig hit ner till Småland, till Birgittas hemtrakter. Hösten 2010 fick de tips om att den gamla prästgården i Fårhult var till salu. De blev båda förälskade i huset, köpte det och bosatte sig där 2012.
Prästgården i Fårhult ritades 1919 av Linköpingsarkitekten Axel Brunskog och fungerade som boställe för kyrkoherden i Gladhammars församling ända fram till 1966. Därefter blev prästgården en privatbostad med stor bostadsyta som Birgitta och Nicolay lät renovera och modernisera. Men järnspisen i köket och gamla kakelugnar fick stanna kvar.
I trädgården planterades fruktträd av alla de slag: äpplen, päron, plommon, aprikoser och mullbär. Fruktträd som givit goda skördar och blomrabatter som blomstrat under alla de år som paret Thellman Beck bott i prästgården. Skördar som de generöst delat med sig av till vänner och besökare.
Birgitta fick också föra en ständig kamp mot en alltmer aggressiv cancer. Ändå var hon alltid optimistisk, hon lyssnade till sina vänner och spred glädje och värme.
Vi var inte bara klasskamrater, vi delade också glädjen över att resa och möta människor från olika delar av världen, vi hade alltid så mycket att tala om.
Vi är många som kommer att sakna Birgitta, men vackra minnen varar länge!