På resa utrikes nås jag av beskedet om att den gamle VT-medarbetaren och kollegan Sven-Åke Lindblad blott alltför tidigt lämnat det jordiska livet.
Sven-Åkes livsgärning har redan tecknats i VT:s spalter av dem som kände honom bättre än jag. Sven-Åke och jag samspelade under några år – han som sportchef och jag som chefredaktör och tidningschef – under den sista åtta åren av hans fyra decennier på VT. Vi lämnade båda det aktiva yrkeslivet med pensioneringen 2008.
Sven-Åke Lindblad var journalist ut i fingerspetsarna, med en lika stor bredd som gedigen kompetens i yrkeslivet. Och med en grundmurad kännedom och kunskap om den verklighet han verkade i. Alla berörda vet att han var en ovärderlig tillgång för VT. Saken blir inte sämre av hans rättframma humor, gärna kryddad av sarkastisk udd och självironisk distans. Våra spontana möten på stan, innan sjukdomen slog sina klor i honom, blev alltid lika uppiggande.
Så har sjukdomen, tragiskt nog, än en gång avgått med segern. Men det Sven-Åke lämnat efter sig i sin livsgärning rår den inte på.
Tankarna går i dag till livskamraten Kerstin och övriga anhöriga.