Förre lektorn vid Västerviks Gymnasium Sune Andersson har nyligen avlidit vid en ålder av 88 år efterlämnande hustrun Lisbeth samt barnen Helen, Marie, Jonas och Åsa med familjer.
Sune växte upp i Bergs socken, Kronobergs län, tog studenten i Växjö och sedermera filosofie licentiatexamen i Lund. Han utnämndes 1958 till lektor vid Västerviks Högre Allmänna Läroverk med undervisningsskyldighet företrädesvis i biologi med hälsolära.
Under sin långa lärartid, fram till 1990 var Sune en dominerande kraft inte bara inom sitt ämnesområde. Med kurser och exkursioner sökte Sune dela med sig av sina kunskaper till sina kolleger. Kanske är resan till Cern särskilt minnesvärd eftersom deltagarna var de sista utomstående som fick komma in i anläggningen och där kunna följa verksamheten.
Minnesvärt är kafferasterna på Västerviks Gymnasium, där man ofta på långt håll kunde höra Sunes ljudliga skratt, när han kommenterade egna och andras erfarenheter av vetenskapliga studier och händelser.
Vid sidan av sin lärargärning tog Sune initiativ till bildande av en ornitologisk förening i Västervik på 1960-talet. Han var sedan ordförande i Tjust Ornitologiska Förening under en lång följd av år.
I det skedet blev Sune bekant med Stig Wester. Gemensamt inledde de 1965 forskning kring strömstaren, en fågelart med okänt levnadssätt. Stig var ringmärkare, tidigt fick de resultat av sin forskning, som publicerats i flera vetenskapliga skrifter.
Ytterligare ett projekt tillsammans med Stig och Margareta Engström Wester var framdragandet av en vandringsled genom Västerviks kommun. Tjustleden blev verklighet med Stig som planerare medan Sune skötte markägarförhandlingarna. Efter totalt 17 års slit var leden klar och kommunens miljöpris erhölls för Tjustledens förverkligande. Sune nöjde sig inte bara med att leden färdigställdes utan bidrog till förverkligandet av boken ”Vandringar i Tjust”. Med Sunes envishet kunde boken finansieras och utgavs 2003. Av de 27 uppsatserna om natur och kultur i Tjustbygden bidrog Sune Andersson med hela sex uppsatser.
Begreppet eldsjäl passar väl på Sune. Hans stora och envetna engagemang i olika naturvårdsfrågor utmynnade i publicering av naturvårdsinventeringar i alla kommuner i norra Kalmar län. Sune insåg också naturvärdena i våtmarkerna i Vinö i Lofta och verkade förgäves för bildande av naturreservat i området. Han bidrog med uppgifter till Smålands stora flora och Svensk Fågelatlas. Ornitologin låg honom varmt om hjärtat och han deltog i redaktionen för ”Vår fågelvärld” under många år.
Som pensionär ägnade Sune mycken tid till forskning om hembygden, Bergs socken. Som erkännande för sina insatser tilldelades Sune Andersson i Vinninge 1996 utmärkelsen ”Årets Bergsbo.
För att vid sidan av sin lärargärning med sådan framgång kunnat bedriva forskning kring natur och hembygd krävdes mer än enbart intresse. Kanske finns förklaringen i Sunes bakgrund som reservofficer. Som duktig organisatör påverkade han sin omgivning med militärisk disciplin.