Hemkommen från Uppsala gick jag i helgen igenom en veckas Västerviks-Tidningar som låg och väntade innanför dörren. Jag möttes då av det sorgliga beskedet att Rune Engelbrektson hade avlidit.
Jag hade ju hoppats på att få läsa en ny krönika av honom, eller en recension från någon av de konserter eller andra kulturevenemang som Rune så mästerligt kunde formulera.
I hans senaste krönika, som tyvärr blev hans sista, berättade Rune om de reaktioner han mött från läsarna. Eftersom jag själv fått en del av mina kåserier publicerade, kände jag mycket väl igen situationen, och jag fick lyckligtvis också tillfälle att prata med Rune om dessa, i allra flesta fall positiva, erfarenheter.
Att fylla tomrummet efter Rune är naturligtvis inte möjligt, men låt oss hoppas att hans kulturgärning får leva vidare och att det rika utbudet av konst, musik, litteratur med mera i vår stad tillåtes växa än mer.