Västerviks Stadsparksförening har sorg.
Vi har förlorat en kär vän och en trogen medarbetare.
Redan för femton år sedan när Stadsparksföreningen bildades fanns du med som en av intiativtagarna och förespråkarna till att den nyrenoverade stadsparken skulle fyllas med sång, musik och dans.
I den nybildade styrelsen fanns du givetvis med och du hyllade idén med allsångskvällar och konserter varvat med visor och diktläsning.
Och framför allt, att all verksamhet skulle vara ideell.
Vi kommer att sakna dina inlägg vid säsongplaneringarna och vid framtagande av nya sånger i allsångshäftet.
Ditt lågmälda ,men ändå kraftfulla, sätt att presentera kvällens artister genom dina roliga och underfundiga verser, givetvis på rim och på en gammal känd melodi var en av kvällens höjdpunkter.
Du var en stor man, Rune, på många sätt, även fast du aldrig ville framhäva dig själv på något sätt.
I november 1999 skrev du föjlande rader till vårt allsångshäfte;
Västervik, det är staden
Staden, där vi vill bo
Den är som vi vill ha den
Fylld av liv och av ro
Men vi måste bli flera
Ingenting kan stå still
Västervik,du skall leva
Minst i tusen år till
Minnet av dig Rune, lever även det i minst tusen år till. Våra tankar går givetvis till din livskamrat Raili och dina övriga anhöriga.
Nu får pennan vila.