Den 22 december somnade Rune Elmehed in 90 år gammal omgiven av sina söner. Han vistades då sedan några år på Äldreboendet Violen i Lambohov, Linköping. Dessa sista år vid boendet var tryggt och ombonat med en varm och omvårdande personal.
Rune Axel Martin Elmehed, föddes den 10 november 1925 i Skara och var son till järnvägsarbetaren Axel och Elin Karlsson. Föräldrarna var aktiva inom Missionskyrkan och där fick han sin första musikaliska fostran. Redan som åttaåring började han spela och ackompanjera på orgeln och som tolvåring fick han regelbundna uppdrag som organist. Brodern Arne var en duktig tenor och tillsammans framförde bröderna romanser och operaarier runt om i trakten kring Skara.
Även om Rune hade drömmar om att måla och bli konstnär tog musikintresset över. Efter orgelstudier för Ivar Widéen i Skara studerade han vid Musikhögskolan i Stockholm under fem år och tog Högre organist och kantors-, musiklärar- och pianostämmarexamen. Redan under studietiden började han att komponera. År 1950 gifte han sig med Anita från Kalmar och två år senare fick de sin första son Hans. Anita kom genom åren att skriva en mängd texter till Runes musik. Efter studietiden beslöt familjen år 1954 att flytta till Lycksele, där Rune hade tjänsten som organist i kyrkan, samt musiklärare vid stadens läroverk. Familjen utökades under åren 1956 och 1957 med sönerna Ingemar och Kurt.
År 1962 flyttade de söderut och i nästan 30 år arbetade Rune som organist i Västerviks församling. Under hans tid blev körmusiken i Västervik en viktig del av hans arbete. Kyrkokören gav bejublade konserter under kyrkoåret ofta tillsammans med stadens orkestersällskap. Rune och dåvarande musikledare Ivar Pierrou fann varandra och med gemensamma krafter framfördes större musikverk av bl.a. Bach, Händel och Fauré, samt flera egna körverk. Här skapades omfattande kantater och verk för solister, kör och orkester. Ett av hans mer omfattande verk var hans orgelkonsert skriven till invigningens av den nya Marcussenorgeln, som uppfördes i S:t Petri kyrka med Rune vid orgeln och Ivar Pierrou som dirigent för orkestern.
Rune startade under sin tid ungdomskören som blev en populär samlingspunkt för flera av den tidens musikintresserade ungdomar. Under 60- och 70-talen gjorde kören framgångsrika turnéer, bl.a. i Tyskland, England, Finland och dåvarande Sovjetunionen. Också barnkören utvecklades under hans engagerade ledning. Dessa år med körer och orkestermusik kom att utgöra en viktig musikfostran för en rad ungdomar från västervikstrakten, och som sedan har fördjupat sina musikstudier och är nu verksamma musiker runt om i Sverige.
Efter sin pensionering spelade Rune ofta i Marieborgskyrkan samt ledde kören under flera år.
Kyrkoorgeln har varit det instrument där Rune utvecklat sitt kunnande, inte bara som musiker utan också inom tekniken bakom piporglar och utvecklandet av nya instrument. Under många år hade han uppdrag i stiftet att tillsammans med olika orgelbyggare uppföra och inviga orglar i kyrkorna. På hans initiativ blev också Västervik en av landets finaste orgelmetropoler. Den nya Marcussenorgeln tillkom under hans ledning. Därför gästas gärna S:t Petri kyrka med sina tre orglar och den välbevarade Wisteniusorgeln i S:ta Gertrud kyrka av kända organister från olika länder.
I Runes verkförteckning finns cirka tusen kompositioner för kör, orgel, sång, olika solostycken och instrumentensembler mm. En mängd av dessa verk finns utgivna och används ofta i kyrkokörer och av landets organister. Rune är också känd i Tyskland för sina kompositioner, där tyska orgelsällskapet förmedlar några av hans orgelverk.
Vi minns Rune för hans mångåriga gärning i Västervik, men också för den positiva och uppmuntrande hållning han visade alla i sin närhet. Många människor i olika åldrar vittnar gärna om den glädje han spritt och den betydelse han haft i olika musiksammanhang. I november firade han sin 90-årsdag tillsammans med barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Bara drygt en månad senare tog dock sjukdomen hans sista krafter. Han saknas av oss alla i familjerna.