En äkta skärgårdsbo, Roland Hansson, har snabbt gått bort. Han blev under sitt 81-åriga liv sin ö Händelöp trogen. Rolands intresse för skärgården var stort och genuint. Jag blev alltid lika imponerad av hans kunskap om fisket förr i tiden, när han var med och fiskade på sin fars trålare Hemland. Han kunde också de gamla skärgårdsbåtarnas (däckarnas) VK-nummer, vem som ägde dem och vilken motor båten hade.
Han höll också reda på när vårfåglarna kom som siisärla, svalor och tärnor. Han gick dagligen från sitt hem Kjusan ner till sjöboa, där knipan och storskraken häckade i holkar på sjöbodsväggen. Där satt han ofta på brygghucken och spanade. Han hade alltid en trogen vän med sig i form av hund. Roland hade flera hundar under sitt liv, som var ett stort sällskap för honom.
Roland visste var fisken stod. Han var också en säker skytt och väntade på att sjöfågeln skulle bli lovlig så att han kunde fara ut med vettera. Frågade man honom hur jakten hade gått kunde svaret bli inte fått nått. Det var inte fallet. Roland kunde också laga till den fisk och fågel med bravur som han fick. Jag har själv fått ta del av detta. Hans strepsill och grytstekta knipa smakade himmelskt.
Roland var också en älskad pappa och morfar. Jag har förlorat en trogen vän, men jag känner på mig att du styr på ett hav som är stillt.
Vila i frid