Raili Mannerla föddes i finska Karelen 1934, och har nu avlidit i Västervik efter ett långt och innehållsrikt liv i konstens värld. Närmast anhörig är dottern Katja, bosatt i Stockholm.
Raili kom som krigsbarn till Västervik 1939 och fick då bo hos en prästfamilj i Västrum. Efter några år flyttade hon tillbaka till Finland, till Helsingfors. Där mötte hon sin blivande man Martti Mannerla, som var ekonom på LM Ericsson.
Raili var tidigt intresserad av konst och återvände så till Sverige. Här gick hon på en textilutbildning på Stenebyskolan i Dals Långed, men att arbeta som textilkonstnär var nog inte så lönsamt. Så Raili drev istället en hårsalong där i Dalsland, i Bengtsfors.
Kanske fick hon då inspiration att använda hår i konsten, som de så kallade hårkullorna från Dalarna. De var kända för att fläta och göra hårsmycken som de senare vandrade till Stockholm för att sälja. Men att göra en snygg frisyr är ju också en konst!
Via makens arbete för LM Ericsson fick familjen flytta till många olika länder, bland andra Iran, Zambia och Saudi-Arabien. Raili arbetade hela tiden med sitt konstnärliga skapande. Hon gjorde applikationer, reliefer och vävnader – ofta i poetiska och symboliska bilder. I museer, offentliga miljöer och privata samlingar finns hennes konst.
Så småningom flyttade Raili tillbaka till Västervik, nu tillsammans med dottern Katja. Hon och min son Daniel är jämngamla och var klasskamrater i många år. Medan Raili arbetade med sina konstnärliga arbeten och ställde ut i olika konstföreningars regi. Till exempel under 1980-talet deltog hon i minst tjugo olika utställningar, alltifrån Västervik och Helsingfors till Oregon i USA till ett galleri på Mallorca.
Så tröttnade Raili på Västervik och flyttade upp till Värmland. Där hade hon tidigare visat sin konst både i Karlstad och Torsby. Här träffade hon kulturskribenten Rune Engelbrektson och de blev ett par. Ett par som jag gästade när jag var ute och reste och gjorde research för min bok om dass och lusthus. De tog mig ut på en härlig kulturresa i Värmlands konstrika miljöer som Rackstadkolonin och ett spännande friluftsteaterbesök.
Men Raili längtade tillbaka till Västervik – för fjärde gången! Tillsammans med Rune flyttade hon återigen hit. Rune blev en flitig kulturskribent, medan Raili ständigt skapade nya verk. Rune gick bort 2015, men Raili fortsatte sitt konstnärliga arbete.
I januari 2022 visade Raili sina verk hos Västerviks konstförening, tillsammans med mångårige vännen konstnären Jerzy Przybyl – alias Jan Pol. Railis arbeten blev med åren alltmer tredimensionella, kanske på grund av nedsatt synförmåga. På utställningen visade hon bland annat en stor blomma gjord av tömda kaffekapslar. Här fanns arbeten i såväl metall som spån och givetvis textil i fantasifulla kompositioner.
Men en cancer hade trängt sig in i Railis liv och en dag i maj månad slutade hennes hjärta att slå. En tröst kan vara Hippokrates ord:
”Konsten är lång, livet är kort.”