När beskedet kom att ännu en före detta kollega från vår taxifamilj åkt vägen som inte har någon vändzon blev det en chock. Man önskar att det fanns en vändning eller rondell där det fanns andra val. Men så är det tyvärr inte.
Fantastiska Steve – att han aldrig mer kommer åkande med kromad armbåge och stannar och pratar taximinnen och skrattar sitt bullrande skratt med ett litet kast bakåt med huvudet som bara han kan, känns så overkligt och så ledsamt.
Jag träffade Steve några gånger på sent 1980-tal när han besökte sin syrra och min vän Anki på Videobolaget i Västervik. Jag blev glad varje gång när han dök upp då han liksom jag och sin syrra hade lätt till skratt.
Sedan började vi köra taxi samtidigt, en härlig tid, och gick utbildning hos Kalle och Larsa. Efter en kort tid så tog Steve över sin pappa Götes åkeri då han blev sjuk.Vi var ett litet gäng som fick åka på utbildning för att få taxitillstånd så vi kunde starta vårt egna åkeri. Denna tid vi tillbringade utanför Örebro är för alltid med i minnet. Det var så roligt och Steve var en stor del i det.
När någon som varit en del av ens yrkesval så länge som vi jobbade ihop så finns de banden alltid kvar, även om man går till andra yrken och inte träffas i vardagen som då.
Så även om det gör ont att Steve alldeles för tidigt och hastigt lämnat livet så är jag en av alla gamla kollegor som genom dessa rader vill tacka för alla år som vi jobbade ihop. Vi minns Steve och kommer att sakna honom.
Våra tankar går till hans nära och kära i sorgen som vi delar. Att Steve inte är med här längre är så ofattbart.
Hoppas att han får träffa Kalle och alla andra taxichaufförer där han är, att de har kul och skrattar och småretas med varandra. Steve Taxi 12 kommer att fattas hela taxifamiljen.
Från hela gänget genom fd Taxi 4 Britt Wimarsson