Lena Olofsson, Kiltebo, Hallingeberg, har avlidit i en ålder av snart 80 år.
Lena Olofsson föddes 1943 i Fredrika, södra Lappland, som det sjunde av elva barn till Henny och Viktor Olofsson. Hennes uppväxtår präglades av småbrukets villkor, att familjens hus brann upp och att efterkrigstidens nya vindar inom samhälle och skola bara delvis kom henne till del.
Med sitt läshuvud och konstnärliga begåvning hade Lena kunnat gå en helt annan väg när folkskolan var över, men där och då behövdes hon i första hand hemma. I andra hand var det ”alltid bra att kunna laga mat, både åt sig själv och andra”. Efter fortsättningsskola och
lanthushållsskola vandrade hon ut i vuxenlivet. Ibland tillsammans med kamraten Laila, ibland på egen hand. Vägen bar söderut, till arbete i olika storkök och familj.
Efter några anhalter i Uppland, Södermanland och Skåne lockades Lena av Laila till Gamleby i början av 60-talet. Där blev de två
kvar, bildade familjer och upprätthöll vänskapen under alla år.
På Valstadskolan fanns Tord. De fann varandra, slog sig ihop och gjorde valet att tillsammans bruka jorden, så småningom på hans hemgård. Tre döttrar, Anna, Elin och Therese, har vuxit upp under deras vingar. Familjen skapade ett gästfritt hem dit många, både vänner och släktingar, gärna kom på besök.
Fyllda fyrtio realiserade Lena drömmen att utbilda sig till kinesiolog och drev därefter egen verksamhet under tjugotalet år. Vid sidan av det, och som pensionär, broderade hon med tenntråd, ett av flera konsthantverk som hon utvecklade till fullo. Utöver det drabbades hon av ett stort behov av att formulera sig i skrift. Dokumentärt, i sagans form, men även som kommentarer till det dagsaktuella, oftast ur ett socialt underifrånperspektiv. Från köket visste hon betydelsen av salt och peppar, när hon skrev kryddade hon med en humor som möttes i hennes rappa replik och lättsamma sinnelag.
Lena har genom åren upprätthållit kontakten med den by hon lämnade i ungdomen. De flesta somrar gick resan dit för att träffa släkten, baka tunnbröd och inte minst, att plocka bär och gräva efter björkrötter i sällskap med stora skaror mygg och knott. Rötterna har hon förädlat till bestående, vackra korgar och smycken. Tunnbrödshantverket importerade hon till Kiltebo och så länge det var möjligt fortsatte hon att hämta hjortron och glädje på myrarna i barndomens trakter.
Vi är många som kommer att sakna Lena. Genom att vi minns henne, finns hon kvar.