En älskad Västerviksprofil har lämnat oss, Magnus Jägerhorn, med den klingande finlandssvenska dialekten, har tystnat, just fyllda 80 år.
Född i en av Helsingfors framstående familjer, med pappa Georg (advokat) och mamma Ruth (född Silander), var du Magnus yngst i syskonskaran. Med din bror Guy som förebild hade du tidigt bestämt dig för att bli läkare.
Efter studenten kom du in som en av 25 medicine studerande i ett hårt gallrat urval på över tusen sökande. Nu hade du valt den livsbana på Helsingfors universitet, vilken du helhjärtat ägnade dig åt hela ditt liv. Kvinnosjukdomar och förlossning blev sedan din specialisering vid Uleåborgs universitetssjukhus.
Du har alltid talat om läkaryrket som ett hantverk och njutit av att fylla varje dag och natt med många och avancerade operationer. Samtidigt har du kombinerat praktik med teori genom att bedriva forskning och publicerat i internationellt renommerade tidskrifter inom gynekologisk endokrinologi, obstetrik och obstetrisk analgesi. Än idag utgör den bedövningsmetod, paracervikal blockad, som du utvecklat för förlossningar, den mest populära vid många sjukhus.
Du har även deltagit med dessa publikationer på flertalet kongresser världen över. Det finns så mycket att nämna om ditt banbrytande arbete som du med högsta etiska förmåga givit till eftervärlden. Dina insatser har varit av särskilt stor betydelse för oss kvinnor och för alla familjer som du har hjälpt i Västervik med omnejd. "Jägerhornsepoken" är nu till ända, efter att ha stått till vår tjänst som överläkare vid kvinnokliniken i 34 år och genom din privatklinik (1983-2004) med en patientkrets från hela landet. Din insats har varit ovärderlig.
Det är inte bara i Västervik, utan i många länder du utövat din unika expertis. Därigenom har du tillägnat dig tyska, danska, norska och engelska utöver svenska och finska. Språken har ju varit ett av dina särintressen, såväl som segling, slalom, konst, historia, trädgård, temaresor världen runt och icke minst ditt intresse för mat. Alla de goda måltider som vi fått njuta av i din vackert dukade matsal. Magnus, du hade så många strängar på din lyra.
Du har också en militär bana, då du tjänade den finska försvarsmakten som löjtnant och militärläkare. Kan tänkas att det var ett led i ditt stora intresse för nordisk historia, där krigen i Finland under din barndom präglat dig så starkt. Dessa omfattande historiska studier har kommit till uttryck och blivit levande genom alla de föreläsningar som du berikat oss med och där du med ditt berättarsätt gjort det så intressant och förståeligt.
I hjärtat var du finländare och för dig var det viktigt att få bevara det finska språket. Du var med oss finska krigsbarn och föreläste och engagerade dig i våra sammankomster. För några år sedan samlade du ihop en finsk språkgrupp som träffades en gång i månaden med olika teman såsom historia, religion, litteratur, med mera. Oftast var träffpunkten i ditt vackra hem på Fogelmarksgatan.
Även om vi båda är Helsingforsbarn så lärde vi känna varandra först här i Västervik på 1970-talet, som efterhand växte till en varm vänskap. Du har lärt mig så mycket och jag är så tacksam för alla timslånga samtal vi haft i våra respektive hem och per telefon. Dessa samtal har nu tystnat. Vi är många, som haft förmånen att ha dig som inspirationskälla i olika sammanhang och vi kommer att sakna dig.
Även om vi var många som tog din uppmärksamhet, glömde du aldrig dina sex barn som stod i centrum och gick i första hand. Du har burit en föredömlig papparoll och tomheten, förlusten och saknaden kommer säkert att kännas som en avgrund. Du fortsätter att ge vägledning med de ord du givit oss, klingande i våra öron, i fortsatta generationer. Tack för allt du tillfört.
”Vårt liv är en vindfläkt,
en saga, en dröm,
En droppe som faller
i tidens ström.
Den skimrar i regnbågens färg
en minut
Brister och faller
och drömmen är slut.”