Till minne av min far, Lars Erik Lungren *1944-01-10 - †2015-04-04
Nu ska jag berätta om dig, min far, Lars Erik Lundgren, som dog tidigt, tidigt på påskafton 2015. 71 år gammal blev du, vilket kan verka lite i kortaste laget. Men med tanke på dina förutsättningar och det sättet du levde på, är det en anmärkningsvärd ålder.
Det är först efter din död, som jag har förstått att du tidigt fick reda på att du skulle dö ung.
Vad gör det med en människa att veta att tiden i livet är knapp? Det beror på vem man är, förstås. För dig innebar det att öppna livets alla kranar och låta dig översköljas av allt som kom därur. Det var att förälska dig handlöst och hopplöst, köra med förbjudna hastigheter på grushala landsvägar och lägga näsan i blöt.
Kanske var det också därför du funderade så mycket på hur livet skulle levas. Om du skulle hinna leva gällde det att veta vad som var värdefullt. Därför var du en filosofisk och diskussionslysten människa som sällan avstod från att vädra din åsikt.
Du lärde mig också hur ett smörgåsbord skulle ätas. Det gäller att skippa potatisen och brödet, annars orkar man inte äta räkorna och laxen. Efterrätten är oftast av dålig kvalitet, så därför är det bättre att äta dessertosten – som den är.
Det är lätt att tala väl om de döda, och visst har många vittnat om hur godhjärtad och hänsynsfull du var. Men vi får aldrig förglömma dina bitska kommentarer och respektlösa utfall mot livets djävlighet! Och denna hårdnackade envishet som var din motor, kan ingen ha undgått att drabbas av. Kanske var det den som höll dig vid liv så länge, trots den dåliga prognos som en gång gavs?
Min far – du var aldrig ett helgon och skulle skarpt ogillat en sådan titel. Men samtidigt var du troligtvis landets mest empatiske kronofogde. Du ställde dig alltid på de svaga och behövandes sida och var mycket bättre på empati än prestige.
Och tänk att jag fick ha en far som aldrig tvivlade på min förmåga och som behandlade mig som en jämlike redan i mycket tidiga år.
Jag är så glad att du har funnits här på jorden, älskade pappa!