Elisabeth, oftast La kallad, var dotter till friherren och kammarherren Swante Fleetwood och hans hustru Stina. La avlade filosofie magisterexamen 1953 och arbetade därefter många år som adjunkt vid Ahlströmska skolan (Nya Elementarskolan), Stockholm. Under en tid var La också engagerad vid hovet, där hon bland annat hjälpte till med prinsessornas utbildning.
Las omfattande engagemang i svensk politik inleddes som ledamot för Moderaterna i Stockholms kommunfullmäktige 1973–1979. Som riksdagsledamot 1979–2002 var hon verksam i flera viktiga utskott och kommittéer. La var dessutom under en period ordförande i Moderata kvinnoförbundet i Stockholm. Bland Las många övriga styrelseuppdrag kan nämnas styrelsen för Stockholms högskoleregion 80 (ordförande 1980-1988), Stockholms universitet, statens konstmuseer, Cancerfonden samt Radiotjänst i Kiruna AB.
Andra må vittna om denna omfattande politiska gärning och hennes mångahanda ideella engagemang. Men för oss – hennes anförvanter i den Fleetwoodska släkten – förtjänar hon att bli ihågkommen som en svensk version av USA:s Nancy Pelosy: alltid lika parant som begåvad, lika respekterad som handlingskraftig, lika klok som energisk och positiv. Framträdande drag hos La var även hennes rakhet, ärlighet och uppriktighet samtidigt som hon alltid var vänligt tillmötesgående i omsorg om sina medmänniskor.
La tillbringade stora delar av somrarna i Majorsvillan i sitt älskade Källvik i Tjust, en trakt som länge varit central för släkten Fleetwood. Hon var mycket släktkär och gjorde stora insatser för släkten, bland annat som ordförande för släktföreningen. La var dessutom en levande uppslagsbok när det gäller släkten och dess persongalleri. Hon blir mycket saknad av oss släktingar.
För Fleetwoodska släktföreningen
Richard Fleetwood (ordförande) och Caroline Fleetwood Söderström (vice ordförande)