Min högt respekterade granne och vän Ingvar i Baldersberg har gått bort.
Ingvar fick tidigt ta ansvar, då hans far omkom i en tågolycka. Gården och djuren skulle skötas. Tidigt föll också ansvaret för den egna familjen då hustrun Anne-Marie avled i en svår sjukdom. Ingvar stod då ensam med fyra moderlösa barn.
Med åren har vi haft mer och mer kontakt med varandra. Vårt gemensamma historiska intresse har förenat oss. Vi har bytt tankar, samtal och böcker vilket har engagerat oss båda.
I Ukna hembygdsförening har Ingvar bidragit med en outsinlig källa av kunskap. Var torp och backstugor legat i skogen, människor som bott där, många gånger i flera generationer. Det var bara att vända sig till Ingvar – han visste allt som vi andra undrade över.
Ingvar hade även en skrivarådra. Främst dikter med ett innehåll som var mycket tänkvärt, ibland provocerade. Även en bok med ord och uttryck från vår dialekt i Uknadalen har Ingvar skapat. Ingvar hade en begåvning utöver det vanliga, den tog sig i uttryck att läsa mycket och därmed blev han otroligt allmänbildad.
Mina tankar går till Ingvars familj och för hela bygden blir det ett stort tomrum efter sockenprofilen Ingvar i Baldersberg.