Någon har sagt att glädjen att minnas är större än sorgen. Orden kan vara utnötta men för mig är de lika sanna som de är sagda.
Vi har haft många glada skratt tillsammans i ungdomsåren och du hade alltid kort till skratt. Du har gjort mer för mig än vad jag gjort för dig. Kanske du hade bättre förutsättningar än mig men det tyder i alla fall på en genuin vänskap.
Vi kom ifrån varandra lite de år jag jobbade på annan ort. Men jag är glad av vi kunde återta kompisskapet.
Du har kämpat nåt enormt mot de motgångar du haft och jag trodde du skulle segra ännu en gång. Men det grymma ödet ville nåt annat.
I din stora bekantskapskrets kom du att kallas för ”Böpparn” och i en liten mindre krets kom vi att kalla dig Arthur efter din pappa och jag hade förmånen att få träffa din pappa och mamma.
Mina tankar går till din familj.
Tack Håkan och vila i frid.