Förre lektorn vid Västerviks Gymnasium Runar Isacson har avlidit i en ålder av 99 år. Han efterlämnar dottern Kerstin med familj och sonen Dag samt särbon Gerd Walman. Runar var son till stationsmästaren August Isacsson, och dennes hustru Tora, född Ceder.
1945 tog Runar studenten vid Södertälje högre allmänna läroverk. Efter värnplikten sökte han sig till Svenska Handelsbanken och därefter vidare till Sveriges Riksbank, där han stannade i sex år. Under denna tid började han på fritiden studera vid Stockholms Högskola, först statskunskap, sedan även geografi, historia, nationalekonomi och pedagogik. Under studietiden träffade han sin blivande hustru Barbro. De var överens om en gemensam framtid som lärare. Runar kom till Västerviks högre allmänna läroverk 1953 och Barbro 1954. I mitten av 1960-talet återupptog Runar studierna i statskunskap och tog en licentiatexamen. Avhandlingen behandlade övergången till högertrafik i Sverige. Runar pensionerades från Västerviks Gymnasium 1990 och Barbro pensionerades 1992.
Runar hade ett politiskt engagemang och var i många år ledamot i den lokala M-styrelsen och verksam inom utbildningsnämnden. En kortare tid efter sin pensionering var han nämndens ordförande.
Familjen var viktig för Runar, som tillsammans med sin hustru, ägnade mycket tid och kraft åt att skapa en trygg uppväxtmiljö för sina barn. Sommarhuset på Öland låg Runar och Barbro varmt om hjärtat. Det blev en samlingsplats för familj och släkt. Runar kunde där förena sina egna intressen för odling, fåglar och blommor med barnens – och senare barnbarnens – behov av utrymme för lek och egna utflykter. Runars intresse för ornitologi bidrog till att han på 1960-talet tog initiativ till bildandet av ett fågelskyddsområde vid Gredaviken på norra Öland.
Runars hustru Barbro avled 2005. Alltsedan 1950-talet hade Gerd Walman hört till familjens närmaste vänner, en kontakt som upprätthölls också under Gerds många år i Egypten. Även Gerd förlorade sin make vid denna tid. Det kändes naturligt för dem båda att fortsätta vänskapen som ganska snart fördjupades, men förblev ett särboförhållande. Tillsammans gjorde de många resor, spelade bridge med sina vänner och fick därigenom uppleva ytterligare ett antal lyckliga år.
Runars vänlighet, omtänksamhet och generositet lever kvar i våra minnen.