Döden kommer alltid vid fel tillfälle. Hon stod mitt i livet, alldeles i början på andra akten.
Så kom han då, den som gått bredvid henne en tid, men för oss alla andra kom han som en objuden gäst.
Som tog med sig en av vår käraste och trogna vänner och kamrat. Det känns overkligt trots att det är ett öde som ingen kommer undan, men inte just nu. Det var så mycket som var kvar att uppleva.
Hur hon brann för kulturen i alla dess former, för folkdansen och teatern där vi lärde känna henne. Även om vi kände till varandra sedan skoltiden så var det i Teaterskeppet där jag lärde känna henne, under alla lustfyllda repetitioner och i det mera traditionella föreningsarbetet i styrelsen där hennes kloka ord var till hjälp för oss alla andra.
Alla vi teaternördar vill minnas Elisabeth som en fin vän men framför allt för hennes roll i vår senaste stora föreställning om potatisrevolutionen i Västervik år 1917. Där hennes roll som den frireligiösa ”Anna-Stina” och hennes ord på vägen till Lilly:
”Lilly har ju läst den heliga skrift. När Lilly ser sig om i världen, med krig och svält och elände, då skall hon tänka på att allt är förutsagt i Matteusevangeliet. Folk skall resa sig mot folk och rike mot rike, och det skall bliva hungersnöd och jordbävningar. Och då skall många komma på fall och den ene skall förråda den andre och den ene skall hata den andre. Och många falska profeter skola uppstå och många skola förvilla många. Och därigenom att laglösheten förökas skall kärleken hos de flesta kallna. Men den som är ståndaktig intill änden, han skall bliva frälst. Tänk på det Lilly!”
Det är så vi vill minnas henne, en rättskaffens och ärlig människa. Tack för allt du gav oss Elisabeth. Vila i frid.