Sent på nyårsdagens afton nåddes jag av beskedet att du Ebbe hade anträtt din sista resa bortom den yttersta växeln som vi säger inom järnvägen, resa med enkelbiljett. Det var svårt för mig att acceptera att du är borta.
Vi träffades första gången i slutet av 1960-talet i samband med ett gemensamt järnvägsintresse, vi var ett litet gäng som gärna ville rädda lite järnvägshistoria åt våra efterkommande i ett framtida järnvägsmuseum med lok och vagnar som kunde spegla en sedan länge försvunnen trafik. Det fanns ett ånglok och några vagnar undansparat för ett statiskt uppställt ångtåg. Du var med från allra första början i det här gänget då vårt engagemang gick ut på att renovera och trafiksätta tåget på vår smalspåriga järnväg som då fortfarande hade daglig trafik, vi hade inget namn på föreningen utan detta var det första fröet som såddes till det som senare kom att kallas för Tjustbygdens Järnvägsförening.
Under åren som passerat har vi lyckats med våra gemensamma föresatser och det lilla gänget hr vuxit till en stor förening med utökad trafik och flera fordon och byggnader efter nära 50-års gemensamt slit och vi kom räkna oss som en av landets äldsta järnvägsföreningar.
Du har under alla åren visat ett stort engagemang och deltagit i många av våra resor med tåg och även egna spontana resor då vi tillsammans for ner med bil till nordöstra Tyskland år 1972 för att uppleva de sista ångloksdragna ångtågen mellan Emden och Rheine där de enorma 043 och 044 ångloken drog malmtågen med 4 000 ton i kroken, det var syner man aldrig glömmer under ens livstid.
Du har även med en speciell gång när NOJ (Nässjö-Oskarshamn) Jvg firade 100-årsjubileum då jag eldade J 1274 med utställningståget och vi sammanstrålade i Oskarshamn där du ankom med E 1042 som drog ett resandetåg och du var utklädd till provinsialläkare med plommonstop och en äkta antik läderväska samt ett stetoskop om halsen till resenärernas stora uppskattning.
Vem minns inte din närvaro vid våra ångtågskörningar till Verkebäck med gamla 22:an då du förestod järnvägscaféet därstädes i vit skjorta med fluga och svart väst med kökshandduken snyggt vikt över armen och serverade våra gäster kaffe med tilltugg under tiden vi vattnade ångloket. Det uppskattades mycket av de närvarande, du hade alltid en baktanke att vi skulle bjuda på det lilla extra.
Vi gjorde en hel del tågresor tillsammans med Kalmarföreningen till Narvik där jag tillhörde lokbesättningen och ni fortsatte därifrån mot Harstad och via Hurtigrutten ned till Bodö där vi återförenades med chatertåget för vidare resa söderöver de norska fjällen. Du var med i stort sett alla övriga tågresor som vår förening ordnade under åren till bland andra Stockholm Vattenfestivalen eller mot Malmö/Göteborg samt de populära färderna till Eskilstuna/Mariefred ångbåt till Stockholm.
Men det jag mest minns är din lilla tillflyktsort i källaren på Johannesbergsvägen i den egen lokverkstad en miniatyrvärld i skala 1:87 där du skapade den ena efter den andra modellen efter de riktiga förebilderna ute i stora världen. det fanns inget som kunde hindra din fantasi, jag besökte dig en gång och höll på att skrämmas när jag passerade under körsbärsträdet varvid jag tyckte att jag blev anfallen av en massa storvuxna fåglar som i själva verket var en uppfinning av dig att prova vindrutetorkarmotorer till Volvobilar som Electrolux, din arbetsgivare, skulle tillverka, jo det flaxade hej vilt och skrämde verkligen både manfolk och skator.
Du Ebbe var en omtyckt och trevlig person att umgås med i föreningen, du hade alltid projekt igång och du kastade dig genast över på nya saker hela tiden. Jag vill härmed tacka dig för många fina och trevliga tillfällen som vi har haft gemensamt under åren som passerat i vår järnvägsförening, må du vila i frid och jag är övertygad om att där du nu finns så har du redan installerat dig i en lite lokverkstad för framtida projekt.