Vi hade firat av 2015. Alla var där, barn och barnbarn. Maten var god, vi skålade för det nya och sköt fyrverkerier. Farsan var med till efter midnatt. Han visade upp sitt senaste modelltågsprojekt och berättade anekdoter från sin tid på Flygets verkstäder i Arboga. På nyårsdagen tog han sovmorgon.
Det är en förmån med att vara 89. Förr tog han aldrig sovmorgon. Han var extrem morgonmänniska. Efter att ha doppat sina limpskivor i morgonchokladen drog han igång med något av sina projekt. Som att skrämma slag på tidningsbudet med fågelskrämmor som viftade på armarna i körsbärsträdet, eller blanda kemikalier för att etsa mässingsskyltar till modellok. Med blotta ögat var det omöjligt att se bokstäverna i Asealoggan på de knappt centimeterstora skyltarna. Farsan tillhandahöll dock stolt en urmakarlupp. Modelltågsbyggare i hela landet krönte sina alster med ”Ebbeskyltar”, etsade på gästtoaletten i källaren på Johannesbergsvägen i Västervik.
Ebbe Gustafsson växte upp i Röfors i Närke. Fadern jobbade på järnbruket. Familjen bodde smått och enkelt. Ändå skimrade farsans berättelser om uppväxtåren på gamla dar av nostalgisk romantik. Han mindes bruksgubbarnas ”practical jokes” och sin egenhändigt byggda kanadensare som han, inspirerad av Fenimore Coopers västernskildringar, hade målat ett indianhuvud i fören på.
Han var en problemlösare. Det kunde gälla elfel i en J29 (klassiskt svenskt jetplan) eller mekaniken i en lykttorkarmotor till Volvo. I mer än 30 år använde han talangen i arbetet på Electrolux i Västervik. Men också hemma. Tvättmaskinen, bilen och den svartvita teven hölls vid liv år efter år. Trasigt ska repareras. En filosofi som även barnbarnen lärde sig anamma. Söndriga leksaker i lagahögen. Hopplöst söndriga i ”farfar-laga”-högen.
Semestern ville Ebbe tillbringa på resa. I tält och husvagn med familjen eller i bil och på tåg med likasinnade järnvägsfantaster på jakt efter Europas sista ånglok i Tyskland och Polen. Han deltog i Tjustbygdens Järnvägsförenings renoveringar, men tyckte bäst om att bygga modelltåg. På julskyltningen kunde man vissa år se hans konstruktioner fara runt i fönstret till Kalles leksaker.
Har han nu fått återvända till Röfors, till sin pappa, stenkolsröken från ångloken och svunna tider? Kanske, men egentligen tror jag att han var där han helst ville vara ända fram till slutet. Hos kvinnan som han under 60 år alltid sa var det bästa som hänt honom, omgiven av barn och barnbarn och 20–30 mer eller mindre pågående modellprojekt.
På nyårsdagen 2016 tog Ebbe sovmorgon.
Sov gott, farsan!