Boel Gehlin, Hallingeberg, har avlidit i en ålder av 76 år. Närmast sörjande är hennes barn med respektive samt barnbarn.
Första tanken – ofattbart! Hon var ju här på nässelsoppa för bara några dagar sedan. Så glad, så positiv, så förväntansfull. Ett nyfött barnbarns barn, en flicka, hoppades hon att få se.
Jag tror att Boel var en människa med fler bottnar i sig än vi vanliga. Jag kände henne från tidiga år – hon sa någon gång att jag var hennes första dagmamma, hon var 6 år och jag var 16 år. Hon var på besök hos moster Ingrid Helmertz i Gamleby i början av 50-talet.
Spontan. Sökande av sanning. Uppriktig. Ärlig. Full av medkänsla. Ifrågasättande. Hjälpsam. Sökande efter den rätta vänskapen. ”Annars får det vara”, sa hon.
Kanske stundtals något för snabb och något svårt för mig att hänga med. Men vad gjorde det?
Medmänniskan Boel är för mig vid hög ålder rätt så svår att hitta. Vi är många i min familj som nu saknar henne. När vi tog farväl efter nässelsoppan sa vi ”hej så länge, hoppas att vi ses snart”.
Vi lever alla på hoppet.