Hösten 1975 skulle börja vi högstadiet på Ludvigsborgsskolan. Vi skulle få en ny lärare Lars Norström, men han skulle bli pappa på hösten och flyttade till Västervik efter det. _Han kom till oss i januari 1976. Vi var hans första klass, han var bara 26 år den gången och vi tyckte han var så vuxen.
Lasse var en stadig klippa för hela klassen och engagerade sig i oss och vad vi gjorde i skolan och på fritiden. Tror att alla är överens om att den tiden på Ludde betydde mycket för de flesta av oss. Du gav oss ett fint utgångsläge för livet och vidare studier.
Minnen går till lägerskola på Eknö där Lasse inte sov många minuter, om ens överhuvudtaget. Han pratade ofta om den gången senare när vi möttes. Barn som smög sig ut i natten, nattbad. Två lärare med hela klassen ut dit. Har nu själva också haft tonårsbarn så nu förstår vi vilka utmaningar de utsattes för.
Efter högstadieåren möttes vi ofta då vi gick på gymnasiet och det måste vara unikt att en lärare är så intresserad av sina elever som Lasse var. Det har gått många år och många goda samtal när man möttes på gatan i Västervik. Plötsligt möttes man mer som än vän än som tidigare elev, åldersskillnaden suddades ut mer och mer.
Tack för alt du gav oss Lasse ,vi kommer att sakna dig och de små trevliga pratstunderna med dig.
Vi glömmer dig aldrig. Våra tankar går till din familj.