Allan Malm växte upp i Nyköping. Hans pappa var möbelsnickare och blev med tiden chef för NK:s möbelfabrik i Nyköping. 1967 köpte han Bettina Inredningar och blev sin egen. Företaget gjorde bland annat inredningar till lyxfartyg. Under många år, vid sidan av lärarjobbet, arbetade även Allan i firman. Men den unge sonen valde efter ett visst funderade en annan bana i livet.
Efter militärtjänsten (kapten i reserven) blev det en solresa till Mallorca där han träffade en judisk dam som fick honom in på lärarspåret. Han följde med henne och hennes dotter till Paris och läste franska en kort tid. På vägen hem började han fundera på allvar vad han skulle göra av sitt liv. Hans väninna sa då:
– Du skulle passa bra som lärare.
Men minnen från åren i läroverket förskräckte. Lärare var det sista han kunde tänka sig. Men han lät sig övertalas att följa med till Gladsaxe friskole där väninnas barn gick. Det blev vändningen.
– Vilken positiv anda. Det var otroligt. Min inställning svängde 180 grader direkt, säger Allan Malm.
Efter studier på lärarhögskolan i Göteborg kom han som nykläckt magister till Almvik. Året var 1970 och några lyckliga år följde.
– De bästa i mitt yrkesliv, säger Allan Malm.
Han engagerade sig i utflykter, skolresor – byggde en längdhoppsgrop på skolan eftersom det saknades gymnastiksal och idrottsplats. Han undervisade föräldrar på kvällarna i den nya matematiken i ABF:s regi.
Men vilken lycka varar beständigt. När Allan blivit ”varm i kläderna” kom rektorn med beskedet att skolkantorstjänsten, som varit vakant och inte efterfrågad, i Almvik skulle lysas ut. Han blev överrumplad och upprörd. Han var själv trygg, men om någon sökte tjänsten skulle en kollega till honom få gå. Malm sade upp sig och valde att söka sig hem till Södermanland igen, läste vidare och blev med tiden gymnasielärare. Han säger sig alltid ha varit mån om att bemöta eleverna på ett bra sätt.
– Elever som känner sig sedda och uppskattade kan man kräva mer av, är hans slutsats.
På Duveholmsskolan i Katrineholm fick han bland andra undervisa ett gäng ungdomar på Byggprogrammet. Kollegor kallade några av grabbarna för ”analfabeter”. Malm gav sig tusan på att lyckas. Han ville göra en tidning med eleverna – Bygg nytt kom den att heta.
– Jag lyckades. Grabbarna var mycket nöjda och glada när de kunde bläddra i det första numret, berättar Allan Malm.
Han har synpunkter på skolans ”klassindelning” och jämför med gamla tiders militärmässar – där underbefäl, underofficerare och officerare hade var sin mäss.
– I skolans värld är det gymnasielärarna som sitter i officersmässan. Den finaste, säger han.
Under sina sista yrkesverksamma år lämnade han skolvärlden. Han kände sig sviken av en rad rektorer. Istället körde han mjölkbil hemma i Sörmland. Sedan några år bor han i Gamleby och har avlagt vad han kallar för sitt ”Gesällprov”. Han tycker att lärarjobbet är en form av hantverk. Därav namnet.
Malm satte sitt långa lärarliv på pränt och skickade en tjock bunt med papper och bilder till förre statsministern Göran Persson. Perssons omdöme kan ni läsa här bredvid. Persson uppmanade honom också att skriva en självbiografi.
– Ge ut den på eget förlag så slipper du fjäska för förläggare, skriver Persson i ett brev.
Nu funderar Malm på att skriva en bok efter att ha misslyckats med att få författaren P O Enquist intresserad. När han inte fått svar på ett brev så sökte Malm upp Enquist i Vaxholm, knackade på och fick en pratstund med författaren.
– Tyvärr var han fullt sysselsatt med en ny skrivuppgift, berättar Allan Malm.