Det danska kungaparet hyste av allt att döma en viss förkärlek för vår skärgård. Sommaren 1955 var det tredje året i följd som Dannebrogen hade varit synlig i våra farvatten. Dagen innan hon anlände till Västervik hade hon legat för ankare i Misterhult. Natten här tillbringade man uppe i Gamlebyviken – mitt för Hammars tegelbruk.
Trots att besöket var helt oannonserat hade djungeltelegrafen gått på stan ochen hel del folk hade samlats vid bron över Stora strömmen när fartyget – med god fart – seglade upp i Gamlebyviken och kungaparet vinkade glatt åt åskådarna.
Men skådespelet vid Stora Strömmen blev ganska kortvarigt. Dannebrogren stävade vidare upp i viken. Vid kanotisternas klubbhus sänktes flaggan till hälsning. Uppe i Gamleby hade det samlats mycket folk som bespetsat sig på få en syn av kungligheterna. Men de blev snuvade på konfekten. Dannebrogen stannade ute på viken under natten.
Kungen och döttrarna tog sig ett friluftsbad på båten. Det lät sig vattenbestrålas från en slang. Drottningen avstod. Den som hade lite tur kunde få se kungen hoppa omkring, nästan i bara mässingen, brunbränd och leende på akterdäck. Prinsessorna gick senare i land med några jämnåriga sällskapsdamer och plockade blommor på baron Hummerhielms marker.
Dagen efter blev det också en kort besök i stan. När Dannebrogen lade till vid Skeppsbrokajen var det betydligt mer folk ute för att beundra kungligheterna och där danske vicekonsuln, skeppsredaren, Ragnar Nilsson hälsade välkommen. Hela kungafamiljen visade sig och hälsades av hurrarrop och uppvaktades med både "Du gamla du fria" och Smålandssången.
Drottning Ingrid och två av döttrarna gick sedan i land och åkte med Ragnar Nilsson på en sightseeingtur i staden. Kungen avstod och stannade ombord. På eftermiddagen lämnade den danska kungafamiljen Västervik.