"Vi behöver ta tillbaks, symboliskt, gemenskapen kring lägerelden där vi sitter tillsammans och delar våra berättelser, rädslor, tankar och drömmar", skriver krönikören.
Kongressen arrangerades av IDG, Inner Development Goals, ett internationellt nätverk av människor som, liksom jag, söker stöd för att våga se sanningen om vad vi gör med vår jord och ändå orka bidra till förändringar som behöver ske, utifrån FN:s globala mål. Jag är inte aktiv i nätverket men kan rekommendera det om du är en av alla som vill arbeta tillsammans för en omställning.
Idén är enkel. Utifrån ett antal personliga utvecklingsmål skapar jag utmaningar för mig själv, kopplar upp mig på eller startar själv en stödgrupp som regelbundet träffas live eller på Zoom.
Gruppen kan ge mig trygghet till att våga uttrycka oro, frustration, skam kring allt som sker och allt jag gör eller ännu inte gör för att bidra till en bättre värld. Tillsammans kanske vi vågar utforska det katastrofläge världen befinner sig i. Klimatförändringen, artutrotningen, kollapsande ekosystem, krig, ökande gängkriminalitet, raserande välfärd, ökad ojämlikhet och nu alla rapporter om grymheterna i Israel och Palestina. Förtvivlan över vad som sker kan bli outhärdlig om jag tar in dem i mitt inre och blir ensam med min reaktion.
Vi människor har en inbyggd överlevnadsförmåga till hjältemodiga insatser, till kärlek, omsorg och beskydd av varandra när det sker katastrofer i vår närhet. Förmågan har bidragit till att människosläktet har överlevt kriser. Nu är dock katastrofen kring vad vi gör med vår jord och allt levande så komplex att vi har svårt att möta den konstruktivt. Vårt inbyggda försvarssystem styr undan obehagliga fakta, förtränger våra starka känsloreaktioner och låter oss lätt förledas av olika omedelbara behovstillfredsställelser. Det blir alltför tungt att ta in allt hotfullt som sker i den mängd av information som cirkulerar.
Det är därför vi behöver cirkeln. Vi behöver ta tillbaks, symboliskt, gemenskapen kring lägerelden där vi sitter tillsammans och delar våra berättelser, rädslor, tankar och drömmar. Eller studiecirkeln där vi skaffar oss kunskap, diskuterar och utmanar oss själva. Eller bokcirkeln där vi med inspiration av litteratur reflekterar kring vår tillvaro. Det är inte en slump att tolvstegsprogrammet inom Anonyma Alkoholister med regelbundna träffar i cirkel har blivit en så verkningsfull rehabilitering för missbrukare och anhöriga. Vi behöver en gemenskapsform där vi kan vara autentiska och känna oss inkluderade för att komma till vår rätt och för att kunna ta in andras livsupplevelser.
Lasse Övling.
Jag upplever nu årsdagen av min kärestas död och har fått erfara att utforskandet och uttrycken av förtvivlad sorg har fördjupat livsmeningen. Erfarenheten är omtumlande då jag känner mig mer i kontakt med kärlek och tacksamhet. Det har också medfört att jag känner mer sorg över hur vi gör varandra illa och hur vi skadar moder jord.
Förutom att våga gråta förtvivlat är dagliga uttryck av tacksamhet det som hjälpt mig mest. Jag stannar numera ofta upp och med enkla ord inom mig tackar för allt som stunden ger. Mycket som jag tidigare tagit för givet, kan jag nu ofta förundras över och tacka för. Utan växter, insekter, maskar, däggdjur, fåglar, regn, sol skulle vi människor inte existera. Tanken ger anledning att ofta tacka, med kärlek, för det självklara omkring oss, för det är inte alls självklart. Allt kan förändras och gör ju det hela tiden.
Att leva i medveten tacksamhet ger mig kraft att göra viktiga små och stora förändringar i mitt liv som stöder en omställning. Jag behöver regelbundet påminna mig om att vi människor är beroende av varandra. Familj, kompisar, grannar, arbetskamrater, föreningsvänner, nätvänner – alla kan ge inspiration och det är jag som väljer. Böcker, föredrag på Youtube kan ge kunskap och inspiration om hur jag kan leva ett värdigt liv och bidra till en hållbar jord.
Så mitt förslag är – skaffa dig en grupp som du kan sitta i cirkel med. Läs, diskutera, utmana, agera! Läs till exempel boken Aktivt Hopp – att möta vår tids utmaningar utan att bli galen. Prova övningarna som hjälper dig att utveckla ditt mod! Modet att våga tänka stort om att du är en människa som bidrar till lösningar av vår tids stora problem.
Ett handsytt hjärta och en knapp som signalerar en inre kompass är symboler som krönikören just nu behöver för att inte fyllas av uppgivenhet.
PS. Hjärtat är tillverkat av fattiga kvinnor i Indien i ett projekt. De vill förmedla att vi alla kan ge kärlek till vår gemensamma jord. Jag önskar så att kvinnan som sytt hjärtat skulle veta att hon inspirerar mig till att utveckla mer tacksamhet för livet och ger mig mer mod att agera.