Hade det här inträffat i yngre år hade jag blivit stressad och tänkt typ: Jag MÅSTE hitta ett bra uppslag, nåt jag inte skrivit om förut, nåt intressant.J ag hade säkert fått stresspåslag, mitt blodtryck hade stigit.
Men livet är förunderligt på många sätt. Som att min åldersrikedom ofta numera ger mig lugn inför att prestera. Jag väntar med tillförsikt på tankar som kommer när dom kommer och skriver, som just nu, om det som träder fram utan särskild anspänning. Och jag tänker på betydelsen det har för mig att jag numera vågar vara ”tom” utan att bli stressad.
I vår del av världen lever vi i en rätt konstlad onaturlig tillvaro. Vår vardag är i allmänhet illa konstruerad för att vi ska kunna fylla primära psykologiska behov. Behov som att få känna trygghet och inre frid, som att få dela kärlek på olika sätt, som att få känna djup tillitsfull gemenskap, som att få känna oss viktiga och delaktiga i det som sker runt oss, som att få känna oss nöjda och tillräckliga, som att få uppleva meningsfullhet och glädje i det lilla. Vår tillvaro har, i takt med till exempel teknikutveckling, urbanisering, ökad kommersialisering, svällande informationsmängd och obegränsad tillgång till distraktion och underhållning, utvecklats till att vi under större delen av vårt vakna dygn hanterar ett påträngande flöde av intryck utifrån. Vi vänjer oss vid att ständigt behöva tänka på vad vi ska välja, hur vi ska vara, hur vårt liv kan bli ”bättre”, hur vi ska ”lyckas”.
De flesta av oss hittar väl ändå sätt att ibland stoppa upp inflödet och istället ge utrymme för paus och tomhet. Det vill säga att få uppleva att bara vara, slippa prestera och erfara känslan av att livet är perfekt precis som det är i stunden, utan att det har behövt konstrueras eller konsumeras. Många får den upplevelsen i naturen. Andra använder meditativa metoder för att skapa pauser. Jag har en nära vän som beskriver sitt sätt att dagligen skapa paus i livet. Hon slår sig ned i en skön fåtölj med en kopp te. Tar sig sen tid att landa i sig själv och släppa tankar på nåt speciellt. Så kan hon ofta bara vara med ingenting en god stund och ibland uppleva en ren tomhet. Så kan vi pensionärer lättare göra.
Pressade småbarnsföräldrar kanske får hitta andra former. Jag är glad att ha rätt bra tillgång till mikropauser som har en liknande effekt på nervsystemet. Alltså att flera gånger under dagen bara stanna upp, andas ut, se sig lojt omkring med ingen annan avsikt än att bara vara, utan några särskilda tankar, kanske passa på att tacka livet. Ofta återkommande återhämtningspauser är vanor som antagligen har minskat för oss moderna människor. Och det är ofta inte enkelt… Du kanske känner igen dig i erfarenheten att det kan vara svårt att bara vara med dig själv, utan att göra något och utan att fastna i intryck utifrån. Tystnaden kan väcka otålighet eller rentav obehag. Du kan ju testa att vara tyst med dig själv en stund utan att distrahera dig med göranden eller fastna i tänkandet. Kanske märker du att det kommer känslor och tankar som ger mer av oro än inre frid.
Fantasin jag då har om din reaktion är att den beror på inpräglade erfarenheter och omedvetna känslor som aktiveras. Gamla traumatiserande erfarenheter har vi ofta lärt oss att hantera genom beteenden som avleder obehaget. Vi distraherar ofta automatiskt obehagliga rädslor eller smärtor genom att göra saker som lindrar i stunden men som kan utvecklas till destruktiva beroenden på längre sikt.
Jag tror att vi lever i en tid där vi skjuter undan mycket av vår inneboende förmåga att finna frid och gemenskap och vara nöjda. Vi påminns ständigt om att livets mening handlar om att konsumera, jämföra oss med andra, bli framgångsrika.
Jag tror det är viktigt för den psykiska hälsan och livskvaliteten att kunna ta pauser och våga vara i tomheten där vi inte omedelbart distraherar bort våra inre känslor. Alla däggdjur har det inbyggt – förmågan att bara vara och låta spontaniteten i stunden styra. Våra barn gör det självklart om de får utrymme för fri lek.
Tomheten fyller alltid sig själv är ett uttryck jag gillar. Jag behöver inte alltid fylla på. Vi kan ibland släppa ambitioner och förväntningar och våga vara tomma för att se vad som kommer inifrån…